Jossan gick till skolan, lämnade av sin lillebror och lämnade sina saker i sitt skåp. Hon gick och satte sig utanför sitt klassrum i väntan på att lektionen skulle börja. Hon hör steg i korridoren och kollar upp. Det var Adam. Killen hon tävlat med ända sen förskoleklass om vem som var bäst i skolan. Hon himlar med ögonen och kollar ner i mobilen igen.
Hon hade väl crushat på honom i typ ettan-tvåan, men han var bara störig nu, right?
Hennes kompisar kommer gåendes i korridoren och nu ska lektionen börja. Det är måndag och därför börjar dem med det onödiga ämnet "mentorstid". De går igenom veckan och eventuella prov med sina mentorer helt enkelt. Och nu ska vi byta över till Jossans perspektiv, välkommen in till hennes huvud.
~~~
Jossans pov:
Jag hatar mentorstid. Jag hatar skolan överlag konstigt nog. Men mest av allt hatar jag just nu min mentor. Vi ska byta platser i klassrummet. Jag andas och hoppas att det inte blir lika illa som förra gången. De närmsta fyra veckorna har jag suttit bredvid en kille som petar på mig med en penna, non-stop, hela dagarna. Det kan inte bli värre än så, trodde jag.
- Jossan sitter längst ner i hörnet där. säger min mentor Peter.
- Och bredvid Jossan sitter......... jag andas tungt i väntan på namnet som han strax ska läsa upp
- Adam
Fuck
Vi möter blickar, Adam och jag. Och han ler. Han fucking ler mot mig. Och inte ett gulligt och snällt leende, utan de där leendet som säger "lycka till" fast man inte menar det. Jag gillar det inte. Jag sväljer min ilska och går till min plats. Jag sätter mig ner på de sjukt osköna stolarna och lägger fötterna på bordet. Adam kommer strax efter mig, fortfarande med det där flinet på hans ansikte.
- Vad fan flinar du åt då? frågar jag honom äntligen
- Nej nej, inget alls. Inget alls.
Jag tror inte på honom.
Vi slutar denna meningslösa lektion och nu ska vi ha matte. Både mitt och Adams stjärnämne. Undrar hur fan det här ska gå.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Hur ska man veta?
Подростковая литература15-åriga Jossan har precis blivit dumpad av sin pojkvän, igen. Hon börjar må bättre, blir gladare och är en version av sig själv som ändrats till de positiva. Frågan är hur mycket en klassrumsplacering kan ändra allt?
