skuggornas nät

kapitel.1

(inan ni börjar läsa dena bok tänkte jag bara bereta att jag har dyslexi, om ni inte vet vad det är är det att man har svårt att stava och skriva förkortat. Jag tenkte bara så ni vet det😊)

Jag vaknar av ett ljud som jag verkligen inte tycker om, väckarklockan. Jag stänger av det jobbiga ljudet från väckarklockan och säter mig upp i sängen. Jag vet redan att  klockan är 06:00 men jag tittar endå på klockan. Jag börjar tänka på om jag bara ska säga till min nuvarande mamma att jag är sjuk och behöver stanna hemma från skolan, men det gick inte veldigt bra senast jag försökte med det så jag struntar i det.

Jag går till min spegel och undrar vad jag vill ha på mig. Jag väljer ett par gråa mjukisbyxor och en svart kroppad t-shirt, jag tar också på mig ett par svarta kort strumpor och sedan ett par vita Nike skor. Jag tittar mig i spegeln igen och jag tycker det saknas något "smycken" viskar jag för mig själv. Jag väljer ut ett halsband av en engel med min månad sten på, en smaragd. De halsbandet var det enda jag hade kvar från min biologiska mamma. Jag tog också på mig två par silver armband.

Jag satte på plattången medan jag sminkade mig så den skulle hinna bli varm. Jag sminkade mig som vanligt ganska myket. Efter jag hade sminkat mig så platade jag mit blonda hår, jag tyckte inte om mina lockar eftersom jag hade fått dom av pappa.

Jag gick ner till nedervåningen och packade min väska. Sedan gick jag och väckte min lillasyster, jag tog på henne kläder. Sedan bärde jag henne till hallen och tog på mig min jacka och ytterkläder på min lillasyster. Sedan tog jag mina grejer och min lillasysters grejer, skrek hejdå och gick ut ur dörren med min lillasyster.

Jag hade presis lämnat av min lillasyster på kindergarten och tittade på klockan "helvete också" halvviskade jag och började springa mot busen som jag höll på att bli försenad till.

Jag han presis på busen inan den åkte, och gick längs bak i busen till mina kompisar, det var ett stort rökmåln runt dom. "Hej ska vi skolka som vanligt ida?" Frågar jag "ja det är vel självklart att vi ska jag tänker inte gå i skolan på en måndag, set din nu gumman"säger min bästa ven Stefany. Hon och jag har varigt bästa vener sen jag komm till USA, och man kan vel säga att vi är lite som mean girls. Britney och Selina också med i gruppen, men dom gör vad man en frågar dom om att göra, med andra ord så är som duma I huvudet.

Under dagen så märkte jag att det var en kille och tjej som följde efter mig. Jag tänkte inte på det särskilt myket, det var nog bara ett sammanträffande. och efter typ tre timmar i stan så tänkte jag gå hem för då hade min plast mamma åkt till jobbet.

Jag kände en knackning på axeln så jag vender mig om mot hen, det gör så att jag har ryggen mot en gränd. När jag ser vem det var som knakade mig på axeln så blev jag lite misstänksam, då det var den tjejen som hade följt efter mig men jag hinner inte tänka klart innan hon säger "är du redd för mörkret?" Jag undrar vad det var för fråga men svarar nästan på automat "va nej" Då börjar tjejen le och säger "vad bra" då känner jag någon ta tag i mig och dra in mig mot gränden då börjar jag skrika men någon säter något över min mun och mina ögon. Sedan blir jag inksatad i vad jag tror är en bil.