del 12 (ludwigs perspektiv)

39 2 5
                                    

jag potter hårt på marken. jag är så jävla arg. jag kommer snart slå nån. jag kommer snart slå noel. men det bränner bakom ögonlocken. och tårar på tårar börjar falla
-noel.. vad gör ni?
deras blickar hamnar på mig och jag gråter verkligen nu

jag är också nära på att spy. det här är värre än med dante. noel, noel ossian flike. min bästa vän sen 5an hånglar med min syster. jag spottar hårt igen och drar bort några tårar på min kind. dom är riktigt blöta nu

-varför?
jag snyftar nu och jag ser i noel hur dåligt han mår. rebecca ser ut som att hon inte kan andas. min andning börjar gå sämre och mina ben viker sig

men hela tiden kollar jag på min bästa vän och syster sitta tyst och krama om varandra. jag håller på att få en panikattack. jag står på knä, på västerbron och kan inte andas. jag har aldrig fått en panikattack förut.

jag försöker andas men det går inte. jag sätter fram händerna så jag står på alla fyra (fråga inte)
och återigen försöker andas men jag har glömt bort. jag hyper ventilerar och gråter i panik

-ludwig
jag känner en hand på min rygg. det är noel. på andra sida sitter nu dante och axel
-jag...... jag kan int-t-t-te
-inte vadå ludwig?
-anda-a-a-as

-försök dra in och ur luften
-det går inte.... jag kom-m-m-mer dö
nu kommer också sofia och sätter sig. dante och axel springer bort mot rebecca.
-nej det kommer du inte. shhhh och försök andas nu
det var sofia. hon håller om mig hela tiden

jag försöker andas, efter 5 minuter kan jag andas igen. jag sätter mig på rumpan och lägger ryggen mot brokanten. noel går till rebecca och jag suckar. för några minuter glömmer jag att sofia sitter bredvid mig

-ska du inte gå till rebecca? precis som alla andra
-nej. jag sitter mycket hellre här med dig
jag börjar as le. klockan måste vara mycket nu
-vet du om det är nått mellan dante och tilda?
jag vänder huvudet mot sofia som frågade
-nej eller asså dante säger inget till mig längre

-aha okej.
-vadådå?
-nej men han gick ju vidare från rebecca så fort till tilda o jag vne jag tvekar på honom
-han e en jätte fin kille men han e fuckboy så
-mm det är lite det jag tänker

-ska ni med eller? vi tänkte dra till mig
vi kollar upp mot noel som precis yttrat några ord
-aldrig
jag ställer mig upp och börjar gå ner för trottoaren, sofia kommer springandes

-asså förlåt om jag frågar men kan jag snälla få sova hos dig? mamma och pappa har bråkat och jag vågar inte gå hem igen?
jag kollar mot sofia, hon ser ut att ha rädsla i ögonen
-ja såklart

-kan vi snälla hämta min lillasyster clara också? hon är jätte rädd
-jaaaa
vi sätter oss i min bil och jag börjar köra mot nån adress sofia gav mig

det var ett stort vitt hus, jag sneglar mot sofia igen. jag vet inte hur många gånger jag har gjort de nu men det går inte att avstå. hon är så vacker
-vill du att jag ska följa med?
-ja om du vill
jag nickar och spänner lös mig

jag öppnar den stora dörren och vi smyger tyst in i huset
-alla sover
sofia viskar. jag nickar långsamt
-kan du hämta clara så packar jag några grejer?
-ja. vars är hennes rum?
-på övervåningen. du lär märka

jag nickar och smyger upp för trappan, när jag kommer upp så ser jag en väldigt pyntad dörr och en helvit. på den pyntade dörren står det med stor bokstav "C" så jag antar att det är claras rum

jag drar efter andan innan jag öppnar dörren, det är släckt och clara ligger och sover. jag börjar putta lite lätt på henne
-hej clara, jag heter ludwig och jag ska ta dig hem till mig för inatt
hon öppnar sakta ögonen jag ser nu att hon aldrig sov. hon låssades sova för hon trodde jag var deras mamma eller pappa

hon kryper försiktigt ner för sängen och börjar klä på sig byxor, sen sitter vi tillsammans och packar hennes anna och elsa väska med gossedjur och kläder. jag tar den på ryggen och tar hennes hand, vi börjar nu gå ner för trappan

där nere i hallen står sofia med en väska vid sig och telefonen i hallen, hon skriver nog med nån. efter några sekunder kolla hon upp, hon knäpper några bilder och börjar le

-sluuuuta sofia
jag håller handen för ansiktet
-ni är så söta ju
jag börjar as le jag också. clara fattar nog inget
jag lutar mig fram och kysser hennes läppar. dom läpparna jag saknat så mycket

Ma chérie~Noel flikeWhere stories live. Discover now