Omvandlingen

Kapitel 6

"BANG!!" Det blev svart.

Allt jag såg var inget, kände inget, hörde inget smakade inget. Är jag död? Jag kan inte göra något alls, men det känns som att jag faller. Jag faller och slutar alldrig falla, mörkret tränger in sig i alla vrår, jag kan inte se mig eller någon annan. Det ända jag känner är vinden mot min hud. Om det här är slutet så hann jag inte säga hejdå till Joseph och min pappa. Även om min pappa kan vara jobbig så har han varit världens bästa pappa när mamma fanns. Och då var mitt liv perfekt, men det kändes som att något saknades förr fast inte längre. Undrar vad det är.

Klimatet ändrades, allt blev ljust och jag hörde folk tala. Är det en synvilla? Jag låg ner i en säng, vilken säng visste jag inte. Jag ställde mig upp och föll ner på golvet direkt. Mitt huvud gjorde så himla ont, mycket ondare än det någonsin har känt. Allt snurrar jag försöker prata:

"N n n åågon d dd äär?" Fick jag fram

Jag fick inget svar. Golvet var kallt och ett pipande ljud fick mig att få mer ont i huvudet.

"Pip pip pip pip pip pip" lät en apparat.

Har jag blivit kidnappad?! Jag blev stressad av tanken men det gjorde så ont i mitt huvud av tanken av det. Jag vet inte vart jag är eller vem jag är.

Dörren öppnades och en person i vit rock kom in till mig. Hon hjälpte mig upp i sängen igen och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag förstod inte ens vad hon sa.

"Mår du bra?"

Vad betyder det? Vad är det för språk. Vänta det är ju svenska.

"J jha ttror d d de t" fick jag fram

"Någon vill träffa dig, jag kommer snart" svarade hon sött

Det tog ett tag innan jag förstod vart jag var. Jag var i ett sjukhus. Vad är det med mig jag kommer inte ihåg någonting.

"JOSEPH" stod det på ett armband, plötsligt förstod jag allt.

Jag kom ihåg allt i mitt liv, i varje liten detalj. Det var en obehaglig känsla som jag inte ville uppleva igen. Dörren öppnades och Joseph klev in.

"Moa" sa han glatt

"Joseph" sa jag ännu gladare

Han sprang fram och kramade om mig hårt. Jag ville aldrig släppa taget, här hörde jag hemma i hans varma och trygga armar. Här kan jag vara, för evigt.

Hej allihopa tack för att ni läser min novell och jag skulle bli över lycklig om ni kommenterade vad ni tyckte om min novell.
Puss och kram från Saga <3