Night For Life (PAUS)

4. What I know

Charlie's P.O.V.

Jag läste en bra bok medans jag bara satt i sängen. Jag kan inte röra mig så jag fick stanna i Robins sköna, varma säng. Hela sängen luktade han. Super mysigt.

Nån knackade på dörren plötsligt. Jag trodde det var Robin. Men så blev knackningarna lite svagare. Tom? Näe..

"Ja?" jag lät hen komma in. Två små pojkar och en lite äldre tjej kom in.

"Det är du som är Charlie?" frågade den lilla pojken.

"Ja det är jag."

"Det är ju hon som Robin pratar om hela tiden."

"Eh va?"

"Ja, när han diskade pratade han eller snarare viskade han till sig själv ditt namn och mumlade saker." sa tjejen.

"Ni måste driva. Nej Robin pratar inte om mig."

Barnen berättade för mig vad har har sagt. Jag kunde inte tro det. Dem är ju bara barn. Dem måste ha mixat mitt namn. Jag önskar dock det var sant.

"Hörni, John drar ihop en rolig lek där nere vid dalen! Ska ni komma?" ropade Tom från andra sidan korridoren.

Barnen sprang direkt till Tom och sa ja. Sen sprang till dalen. Tom stannade dock.

"Har du flyttat in hos Robin?" han stod utanför mitt rum.

Det var pinsamt. Vad ska jag göra? Jag vill ju inte vara ensam.

Jag svarade inte frågan och vände mig om i försök att sova.

"Du och jag har inte setts så värst mycket." han tog ett steg närmare.

Kan jag få sova?

"Du vet säkert mitt namn. Hette inte du.. Challe eller Charlotte?"

"Vilka bra gissningar..." jag var sarkastisk.

"Men åh! Jag kommer bara inte ihåg.."

"Charlie." jag reste mig upp. Det går inte längre att få bort det. Jag kan inte sova. Han är härinne och det går bara inte att fly nu.

"Vad fint." han log.

Omg.. Hans leende..

"Du var väl Tom? Barnens favorit."

"Haha, ja. Inte visste jag att jag var deras favorit."

"Nu vet du."

"Men du. Jag hörde om olyckan. Och jag tänkte. Imorgon ska vi promenera i skogen och åka kanot. Du kan väl inte gå?"

"Lite. Hur långt?"

"Några kilometer."

"Oj. Näe.. Det tror jag inte jag klarar.."

"Jag förstår. Kanot?"

"Eh.."

"Har du paddlat kanot förut?"

"Jo. Men jag vågar inte."

"Va?"

Jag berättade om en sak som hände mig som liten. Att jag paddlade med en "vän" och vi bråkade på kanoten och hen puttade i mig. Och jag hade inte flytväst. Sen dess har jag inte vågat paddla kanot med nån jag inte litar på.

"Oj.. Jag ska paddla. Robin vet jag inte. John skulle.. Vad var det?"

Tom har världens sämsta minne alltså..

"Ska du paddla med mig då?"

Jag blev så glad när han frågade det. För jag ville inte erkänna mig svag inför dem andra små barnen. Så paddla var det enda jag hade kvar. Med nån ledare.