Night For Life (PAUS)

1. Empty room

Charlie's P.O.V.

Jag bara tittade ut på landskapet. Nu ska man bort och långt, långt från staden. Eftersom jag typ har inga vänner som är kvar och varken mamma eller pappa kan ta hand om mig så bestämde dem sig för att skicka mig till kollo.

"Tycker du inte det ska bli roligt?" frågade pappa mig.

Jag låtsades att jag inte hörde honom. Fortsatte bara stirra ut. Svaret var nej. Jag ville inte till nåt ställe och lära känna nya människor. Jag trivdes bäst hemma med mina husdjur. Jag blundade och bara tänkte på hur det kanske skulle bli.

"Så vi är här. Har du somnat Charlie?" pappa väckte mig.

Jag öppnade ögonen igen. Träd, hus, dass, sjö, backe. Ganska fint. Jag gick ut och sträckte på mig. Så här ska jag vara i nästan en månad?

"Hur sena är vi?" frågade jag pappa. Han tittade på mig som jag aldrig har sagt ett ord till honom på evigheter. Det är sant.

"1 timme och 10 minuter. Hemsk ledsen."

"Jaja, bättre sen än aldrig." sa jag. Vilken lögn. Jag ville inte ens vara här överhuvudtaget.

"Hej och välkomna!" jag hörde en röst från backen ner till sjön.

En blond kille med gröna ögon kom springandes upp.

"Förlåt vi är sena. Hemsk trafik i storstaden.."

"Det är okej. Och det här är?"

"Jag är Charlie." sa jag innan pappa hann säga det.

"Välkommen Charlie." han räckte ut handen för att hälsa. Jag bara spelade med och hälsade.

"Det är bara lämna sakerna i huset. Just nu är rummen låsta och nån av ledarna har nyckeln." fortsatte han.

"Okej. Men ha så roligt nu Charlie. Jag kommer sakna dig. Vi kanske ringer lite då och då."

"Du kan alltid ringa min mobil pappa."

"Tyvärr ansvarar vi inte värdesaker som nycklar, spelkonsoler, mobiler och smycken."

"Jaja, jag bär ansvaret själv då."

"Hej då Charlie." pappa kramade om mig.

"Vi syns i slutet av månaden."

Pappa log och gick tillbaks till bilen och åkte. Tillbaks till stan där han skulle jobba.

"Så Charlie. Vill du se huset lite där vi kommer vara eller gå ner till dem andra?"

"Jag stannar nog med dig och tittar lite i huset."

"Visst." han log lätt.

Det röda huset, som jag nu kommer kalla det, hade en övervåning, stor matsal, ett musik rum med ett piano och lite tavlor, ett super stort kök och ett litet allmänt tomt rum.

"Ska vi ner till dem andra och kanske presentera dig?"

"För att vara helt ärlig. Så blev jag tvingad hit. Jag vill egentligen inte vara här."

"Men det blir roligt, det ser du." sa han tröstade.

"Ska vi slå vad?"

"Ge det en vecka. Om du inte tycker det är roligt lovar jag dig att göra vad som helst."

"Oj oj. Det var modigt. Visst, vi kör. Men om jag har roligt?"

"Är du välkommen att stanna."

"Juste, vad heter du? Fångade aldrig riktigt upp ditt namn."

"Jag heter John. Det är jag och en till ledare här, han heter Tom och är faktiskt min bror."