Synlig i dina ögon

2. En ovanlig dag

Sista lektionen för dagen var engelska, jag satt och jobbade med grammatik. Det är enligt mig extremt tråkigt, men i skolan har man ju inte direkt något val. Jag satt själv på min vanliga plats med hörlurar i öronen, Oskar hade redan hittat vänner, fotbollskillarna. Vissa har det lätt tänkte jag surt för mig själv.

När lektionen äntligen var slut strömmade hela klassen ut, jag tog det däremot lugnt som vanligt. Alla stod vid sina skåp, slängde in sina böcker och tog sina väskor, alla hade någon att prata med. De flesta skrattade, Alma och Erik, klassens par stod i ett hörn och hånglade. Det var inget ovanligt då detta hände nästan hela tiden, jag blev sur. Måste de jämnt stå här och få mig att känna mig värdelös som aldrig kommer att få någon, jag är ju trots allt osynlig. Jag tog mina saker och skyndade mig emot bussen, jag brukar alltid gå ensam men idag fick jag sällskap. Bakom mig kom det någon springandes som ropade på mig, jag vände mig inte om då jag först trodde att personen ropade på någon annan Moa. Tillslut kände jag en hand på min axel, jag vände mig om och såg Oskar.

- varför svarade du inte? Frågade han
- trodde inte du ropade på mig, är inte van vid det. Svarade jag
- okej, åker du buss?
- aa det gör jag.
- bra då kan vi sitta.
Hemresan har aldrig gått så fort som då, vi pratade om en massa, det bara flöt på, som vanligt.

- hejdå, jag ska av här. Men trevligt att träffas, du är verkligen en toppentjej. Sa Oskar och gick
- hejdå, ses. Svarade jag.
Jag skäms över att jag inte sa något mer, så som tack eller du är en fin kille. Jag bara satt där chockad som ett fån.

Så fort jag kom hem slängde jag av mig skorna och mina kläder. Jag satte på mig min marinblå mjukisdress ifrån VS, sedan satte jag upp håret i en slarvig bulle på huvudet. Sedan fortsatte jag mot köket där jag hällde upp chips i en skål, gjorde dipp och knäckte en chokladkaka som jag la i en skål. Jag gick till kylen för att hämta Cola som jag hällde upp i ett stort glas. Jag tog med allt till mitt rum och la mig i sängen med datorn samtidigt som jag stoppade i en chokladbit i munnen. På datorn gick jag in på Netflix och slog på min favoritserie, one tree hill. Där låg jag och kollade och drömde mig bort, långt ifrån mitt liv och min vardag.

Efter några avsnitt fick jag ett meddelande på min telefon. Det var ifrån ett nummer jag inte hade inlagt, men det stod såhär: "Moa, du är så fin och bra. Låt ingen annan ta det ifrån dig. Trots att jag inte känner dig, så vill jag inget hellre än att va med dig"

Jag förstod inte vem som skulle kunna skicka ett sånt här meddelande, jag la inte så mycket energi på det då jag antog att det endast var någon som ville dryga eller någon som skickat till fel Moa. Plötsligt ringde det på dörren och jag sprang ner. Där stod Hanna och jag fick världens godaste kram, som alltid. Vi gick upp på mitt rum och jag berättade om dagen och Oskar. Hanna är den enda som verkligen förstår mig och vet allt om mig, men trots det så älskar hon mig. Hon är den personen som man kan lita på i alla lägen och som alltid ställer upp, det är hon som får mig att klarar vardagen, hon är ljuset i den, det enda ljuset. Vi bestämmer oss för att hon ska sova över och vi går ner till köket för att fixa mat, vi lagar taco. Efter att vi ätit upp går vi till mitt rum, fixar iordning oss, sedan lägger vi oss i sängen och pratar tills vi bestämmer oss för att sova.