-Everybody Hates Me. Everybody Loves Me-

Kapitel 1.

_________________
Förord: Tänkte ba säga att dehär e min första novell/berättelse/bok/whatever å ja vet att de antagligen kmr va rätt mycke grammatik fel men men. Aja jah e sjukt glad över att äntligen kom på nån ide till en Novell cx
_________________
Kaitos perspektiv.

Jag står framför dörren till ett klassrum. Dörren är på glänt så jag kikar försiktigt in på klassen och granskar den, den klassen som uppenbarligen är min nya. Jag tar ett djupt andetag innan jag sakta öppnar dörren och går in. Med blicken nere vid mina fötter och huvudet sänkt mumlar jag lärarens namn så hon ska märka att jag har kommit. Hon vänder sig åt mig och jag kan känna allas blickar vändas mot mig. Jag tittar upp lite på läraren och ser hur hon gör en gest som visar att jag ska komma fram till tavlan. Jag går sakta dit och hon tittar på mig och öppnar munnen med ett stort leende.

"Nejmen hejsan!" Hon vänder sig sedan tillbaka mot klassen som tittar med förvånade och undrande blickar mot mig. "Detta är Kaito, han är ny här i våran skola och ska börja i den här klassen!" Jag sänker ner huvudet igen och fäster blicken på golvet framför mina fötter.

"Någon frivillig som skulle kunna visa Kaito runt i skolan idag?" Säger hon och jag sneglar ut över klassen. Direkt ser jag att en blond kille som satt näst längst fram räcker upp handen och kollar på mig med ett vänligt leende.

"Freddie, vad bra!" Säger hon och den blonda killen, som uppenbarligen heter Freddie, tar ner sin hand. "Du kan sätta dig vid Freddie så kan vi börja lektionen Kaito" Efter dom orden går jag med huvudet sänkt till bänken där Freddie sitter. Jag drar fram stolen bredvid honom och sätter mig sakta ned. Läraren börjar prata på om Europas historia och lektionen fortsätter. Jag tittar upp ur bänken när jag hör någon som viskar ett svagt "Hej". Jag ser Freddie titta på mig med ett leende på läpparna och jag fastnar genast med blicken i hans bruna ögon. Jag viskar sedan tillbaka med ett tyst "Hej.." och sänker generat blicken ner mot bänken igen.

_________________
Freddies Perspektiv.

När han mötte min blick stannade mitt hjärta. Hans ögon..dom var perfekta.. Nej vafan tänker jag, jag kan ju inte tänka så.. Jag är fan straight.. Jag likt honom vänder nu blicken mot bänken och jag kan känna hur mina kinder är alldeles varma. Jag tittar upp mot tavlan och försöker hänga med i det läraren pratar om.
_________________
Kaitos perspektiv

När jag hör klockan ringa reser jag mig hastigt upp. Jag sneglar på Freddie i hopp om att han ska säga vart vi ska, vilket han gör. "Det är lunch nu!" När orden lämnats hans läppar börjar han le och reser sig även upp. Jag följer med honom ut ur klassrummet och han visar vägen till matsalen och vi tar direkt mat. Sedan går han och sätter sig vid ett bord fullt med andra elever från klassen. Jag tittar osäkert på honom när han ler mot mig och gör en gest att jag ska komma och sätta mig. Men jag bestämmer mig för att istället gå till ett tomt bord vid ett hörn. Så jag ger honom en osäker blick innan jag går till bordet i ena hörnet.

_________________
Freddies perspektiv
När Kaito går dör mitt leende ut helt och hållet. Jag struntar i dom andra vid bordet och ställer mig upp. Jaag maten och går raskt till bordet där Kaito satte sig. Jag sätter mig mitt emot honom och ler smått mot honom innan han tittar upp på mig med en undrande blick men jag börjar bara äta min mat. Efter ett tag äter även Kaito och det ända man kan höra är ljudet av våra tuggande och folket runt oss. Jag fastnar snabbt i min egna lilla värd och börjar tänka. Är jag straight? Eller..är jag gay..? Eller..? Sedan utan att tänka efter öppnar jag munnen.

"Har du flickvän?"