-Everybody Hates Me. Everybody Loves Me-

Kapitel 3.

__________________
Freddies perspektiv

Jag tittar på Kaitos förvånade ansikte och ler ett nervöst leende, ser att även han börjar le och jag tittar generat ner i golvet.
"Visst.." Hör jag honom säga och jag tittar genast upp på honom och ett stort leende bildas på mina läppar. Jag ställer mig upp och detsamma gör Kaito.
Jag går ut ur skolan med Kaito efter mig och börjar gå mot mitt hus. Jag känner hur mobilen vibrerar till i fickan och tar upp den. Ett sms från mamma. 'Hej gubben, jag jobbar extra idag så jag kommer hem sent, det finns pengar i köksskåpet om du vill beställa pizza senare, kram!'
Jag ler stort och skrattar till innan jag stoppar ner mobilen i fickan igen och vänder blicken mot Kaito som går bredvid mig.
__________________
Kaitos perspektiv

Jag höjer på ena ögonbrynet när Freddie skrattar till och tittar en aning förvirrat på honom.
"Mamma jobbar länge så vi blir själva, kan beställa pizza sen om vi blir hungriga" Säger han glatt och även jag skrattar till.
"Okej" Säger jag minst lika glatt, gott med pizza ju.
_________________
Freddies perspektiv

Vi har gått ett tag nu och jag kan äntligen se mitt hus. Jag går fram till dörren med Kaito hack i häl och tar fram nyckeln.
"Framme!" Säger jag glatt och Kaito skrattar till. Jag vrider om nyckeln och öppnar dörren. Kliver in och går åt sidan så Kaito kan komma in innan jag smäller igen dörren. Jag tar snabbt av mig skorna och springer in till vardagsrummet utan att vänta på honom. Efter ett litet tag har Kaito fått av sig sina skor och kommer gåendes mot soffan jag nu sitter i. Han sätter sig försiktigt bredvid mig och jag tittar på honom innan jag öppnar munnen.
"Vad ska vi göra?" Säger jag och suckar till eftersom jag börjar bli uttråkad.
_________________
Kaitos perspektiv

Jag tittar upp på Freddie med ett snett leende och rycker på axlarna.
"Ingen aning" Får jag ur mig och suckar tyst till för mig själv. Plötsligt hör jag en ringsignal och fattar att det är Freddies mobil eftersom min är på ljudlöst.
__________________
Freddies perspektiv

Jag hör min ringsignal spelas och jag tar snabbt upp mobilen. Jag tittar sedan på skärmen och ser att det är mamma som ringer och svarar.
"Ja?" Säger jag i luren och väntar på svar.
'Hej gubben, mormor ska ha kalas imorgon, hon bad mig att baka tårtan men jag hinner inte, skulle du kunna fixa det hjärtat?' Säger hon snabbt och jag börjar genast rodna eftersom Kaito antagligen hörde allt mamma sa.
"Asså mamma, jag har en kompis över så.." Jag blir snabbt avbruten av mammas glada röst.
'Men det blir ju perfekt! Då kan ni baka tillsammans! Det går snabbare då oxå! Men gubben det är väl inte en tjej va? Du vet reglerna, inget sex förens du fyllt 18' Säger hon och jag känner hur kinderna blir kokheta och jag tittar över på Kaito som håller sig för skratt.
"Nej mamma.. Sluta vara så pinsam.." Säger jag generat och tittar ner i knät.
'Förlåt gubben, men det är en mammas jobb ju! Men är det okej om ni bakar tårtan?' Säger mamma med en skämtsam och smått retsam ton i rösten. Jag suckar tyst innan jag öppnar munnen igen.
"Visst. Hejdå" Jag lägger på innan hon hunnit svara och tittar generat upp på Kaito igen. Han brister ut i skratt och jag börjar bara rodna ännu mer innan jag också börjar skratta.
"Du hörde allt va?" Säger jag och skrattar tyst till.
"Yep" Säger han och skrattar högt.