En hemlig prinsessa (svenska)

var jag kär?

Hela slottet pratade om att en känd konstnär skulle komma hit och måla ett friarporträtt av prinsen.
Det kändes tungt i bröstet, det som förut hade känts så fladdrigt och levande i mig hade nu dött.
Jag var ute sent på en kvällspromenad när jag plötsligt gick in i någon.
Jag rammlade baklänges av kraften.
"Oj, förlåt mig" hörde jag en välbekant röst säga.
"Det gick bra, ni behöver inte be om ursäkt" svarade jag.
Han hjälpte mig upp och vi började gå runt slottet.
"Har dem börjat måla porträtett än?" fråhade jag försiktigt.
"Nej, det har dem inte" sa han uppgivet.
"Ni låter inte så glad" sa jag.
"Nej, men ni kanske förstår vad det rör sig om" sa han menande.
Jag kände hjärtat sjunka ännu djupare.
"En annan flicka?" frågade jag.
"Ja, precis" svarade han.
"Har hon något namn?" frågade jag uppgivet.
"Vi kan kalla henne En Hemlig Prinsessa" sa han hemlighetsfullt.
Sedan vände han sig om och gick.
"Ja, jag är kär" sa jag till migsjälv.

Om du gillar det du läser så får du gärna gilla!