- Vad är de du har där Vera? Sa Erika och pekade på min arm med en förundrad blick.
Jag stelna till och tittade hastig ner på min överarm.
- Eh jag slog i armen, sa jag lite förvirrar medan jag täckte för blåmärket med handen.
- De är rätt stort gör det inte ont?
- nej, sa jag kort.
Fan jag glömde min kofta hemma, tänk om hon hade fattat, sa jag tyst för mig själv.
Försiktigt lyfte jag bort handen från överarmen för att titta, de såg värre ut idag än vad det gjort innan.
- Så vad ska ni göra i helgen då? Undrade Hannah.
- Inget tror jag, sa Erika dystert.
- Nä jag vet inte heller, instämde jag.
- Själv har jag blivit bjuden på fest hos Joey, sa hon belåtet.
- Daniel kommer också va där så jag hoppas de kommer hända något denna gången, fyllde hon i med ett lurigt flin.
- Ojojoj, sa Erika med ett snett leende.
- Men hallå nu kom jag på världen bästa idé! Erika du kan ju följa med, jag fick bjuda med några stycken om jag ville! Sa hon glatt.
- Ja fy vad kul, sa Erika.
- Eh skulle jag också kunna få..
Plötsligt blev jag blev avbruten av läraren.
- ..flickor om ni inte är tysta nu får ni inte sitta tillsammans mer, sa Leif men en sträng ton.
- Ledsen kan bara bjuda en, någon annan gång kanske? Viska Hannah.
Jag log fast jag kände hur det sved i halsen och ögonen började bli glansiga.
- Gråter du? Viska Erika.
- Eh nä det är bara min allergi, sa jag och gnuggade mina ögon.
"Pffs allergi, vilken allergi. Varför händer detta alltid mig, varför är det alltid jag som är tredje hjulet vad det än gäller?"
Jag suckade och tittade på klockan, 10 minuter kvar. Jag stirrade ner i mitt geografi häfte, min blick fastna någonstans mellan Europa och Asien.
- Hallå är du döv eller? Sa Hannah och knuffa mig på armen.
- Men aj vafan håller du på med jag har ju ett blåmärke där, sa jag surt.
- De kunde väll fan inte jag veta, sa hon och glodde argt på mig medan hon packa ner sina saker.
Jag kände ilskan växa inombords, jag börja lägga ner mina mappar i väskan. Jag kasta den över axeln och börja gå mot utgången.
- Men var det lönt Vera? Att reta upp Hannah, hon visste ju inte! ropade Erika.
Jag brydde inte mig om att svara utan satte istället i hörlurarna i öronen och skruvade upp volymen.
*
Jag öppnade försiktigt ytter dörren, hängde upp min väska, satte in skorna på hyllan och smög in på mitt rum.
Jag kunde höra hur mamma och pappa bråkade ute i köket, de skrek på varandra.
Jag satte i hörlurarna och plockade fram en läxa som skulle vara gjord tills i morgon. Efter en stund såg jag att min sovrumsdörr gled upp. Jag tog ut hörlurarna och satte handen för blåmärket, de var mamma.
- Min fina flicka, sa hon medan hon satte sig på sängen och strök mig över håret.
- Hej mamma, sa jag försiktigt.
- Vad gör du då? Undrade hon.
- Lite Engelska läxa bara, sa jag.
- Jaha, går det bra då? Sa hon men sen förväntansfull blick.
- mm, vissa frågor är lite svåra bara, sa jag tyst.
- KAN DU INTE GÖRA NÅGONTING RÄTT? Sa hon argt.
- förlåt mamma jag försöker, snyfta jag.
- SLUTA GRÅTA! DU ÄR EN SKAMM FÖR DEN HÄR FAMILJEN! Skrek hon och slog mig över kinden.
- Förlåt mamma jag ska göra bättre jag lovar, förlåt, kved jag medan jag höll handen över den högröda kinden.
- Bra, för annars vet du vad som händer, sa hon och strök undan luggen från ögonen.
Hon vände sig om och gick ut ut rummet.
Förtvivlat gjorde jag färdigt Engelska läxan så fort som möjligt, satte i hörlurarna igen och drog sedan upp täcket över ansiktet.
"varför? Tänkte jag, Varför just mig?"
