Flickan från havet

Del 5

Jag vaknade upp och låg i en hängmatta som var färjat i en härlig, pärlvit färg. Fåglarna sjöng sin vackra sång och luften hade en svag doft från olivträden. Deras kronor sträckte sig ståtligt över den blå himmelen.

Sakta reste jag mig upp. Jag var öm i hela kroppen och jag hade plåster på armarna. Inte vilka plåster som helst. Det var blåa plåster med Bamse på.

Hängmattan hängde mellan två träd utanför ett vitt hus.

Man kan nog inte ens kalla det för hus. Det var mer ett palats.

Ingången var kantad av två stora pelare med snirkliga mönster och målningar i silver. Målningarna föreställde lejon, krigare och hästar.

Jag klev försiktigt ner från hängmattan och satte fötterna på marken. Gräset var mjukt mot mina fötter som jag nu upptäckte var bara.

Jag upptäckte också att mina kläder jag hade haft på mig var utbytta mot en vinröd klänning. Den hade ett tjockt axelband och runt min midja hängde ett skärp av silver ringar.

Där hängde också min dolk. Den jag hade fått av Travis och sedan dödat spindelkvinnan med. När jag tänker efter så är den väldigt vacker.

Bladet glänser i solen som sipprar ner mellan olivträdens löv. Handtaget är enkelt men ändå vackert. Längst ner är det format som ett renhorn.

Sakta börjar jag gå mot ingången till...palatset. Jag går upp för tre trappsteg som leder upp till dörren. Materialet är mjukt men kallt mot mina fötter. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Dörren är stor och är gjord av ett gråaktigt träslag. Kanske från olivträden. Mitt på dörren finns en dörrknack.

Den är gjord i silver och föreställer ett vildsvin. Ska jag knacka? Den där kvinnan som sa att hon skulle ta hand om mig kanske bor här. Vad var det hon hette nu igen...Carolina? C...Coooo...Cornelia? Ja, hon hette Cornelia.

Jag sträcker fram handen och knackar med dörrknacken. Den var ganska stor och tung. Sedan står jag bara där och väntar. I nästan tio minuter väntade jag. Ingen öppnade dörren.

Jag knackade igen och sedan väntade jag ytterligare tio minuter. Det kanske tar lång tid att komma till dörren, med tanke på hur stort "palatset" är. Det är inte högt, Men långt och brett.

Sedan orkar jag inte vänta mer så jag går längst väggen tills jag hittar ett fönster. Det är stort och har en Silver-ram runt sig. Krigare med spjut och svärd är ingraverade i ramen.

Jag kikar in och det ända jag ser är ett vitt rum. Bara vitt. Till och med stolen som stod i ena hörnet. Konstigt.

Jag kände en mjuk puff på min rygg och vände mig om. Där står den gråa hästen med vingar som räddade mig från hajarna.

"Hej." Säger jag och stryker handen över mulen. "Tjenare." Sa...hästen?! "Hästar kan inte prata!" Sa jag förbryllat. "Jo'rå, jag heter Sky Diver. Hoppa på så ska jag ta dig till husets ägare."

Jag klev upp på hästryggen usch satte benen framför vingfästena. Sky Diver började gå längst husväggen. Olivträden bildade en gång som var precis lagom bred för att han skulle komma igenom.

Allt var så ljust här. Himlen var blå utan ett ända moln. Var låg den här ön egentligen?

Kartor är det ända jag är bra på. Jag är inte så bra i skolan gör jag har både kraftig dyslexi och ADHD. Ja, det suger.

Vi kom tillslut fram till någonting som såg ut som en träningsarena. I mitten stod en figur i full samurairustninf och slog ner trädockor med ett långt samurai svärd.