Börsnoteringar och brända löften

Entreprenörskap är riskabelt, men kärlek kan vara farligare.

Kapitel 1

Torra höstlöv virvlar upp från marken när Linn ökar takten, börjar springa. Hon får syn på de två ljuspunkterna längst bort på tunnelbanespåret som snabbt närmar sig. "Skit också!" Trycker handväskan tätt intill kroppen för att laptopen inte ska slå emot ryggen när hela hon tar i och springer. Trappan tar hon i två steg. Rörelsen att få fram månadskortet, dra det över avläsningsytan, vänta någon sekund för att det ska registreras av maskineriet innan hon trycker sig genom spärren går på rutin. På nedersta trappsteget, så nära, hör hon det karaktäristiska plinget och ser hur dörrarna börjar gå igen. Men hon ger inte upp! Får in en arm mellan de två svarta, mjuka listerna och försöker bända upp dörrarna, övertala dem att öppna sig för henne. Men de är bestämda. Här kommer ingen mer in. När hon känner tåget börja rulla drar hon ut armen igen.

En svettdroppe rinner längst ryggraden. "Bra gjort Linn! Nu hade du lika gärna kunnat cykla istället." Den blinkande tavlan på Hägerstensåsens tunnelbanestation visar fem minuter kvar till nästa tåg. Hon skakar uppgivet på huvudet. Ingen väntar på henne. Det finns inget att komma i tid till. Om syrran hade sett henne nu skulle hon ha skrattat. Frågat varför Linn inte tog sovmorgon jämt, nu när ingen chef kräver att hon ska vara på plats innan nio varje morgon.

Så slår den till: ångesten. Allt kommer gå åt helvete. Om hon bara hade stannat hos Peter. Flyttat in i huset de köpt. Haft helgmiddagar med gamla klasskompisar som redan har villa och vovve, och i många fall även Volvo. Sett till att snabbt söka nytt jobb när projektanställningen på PR-byrån tog slut. Då skulle föräldrarna fortfarande ha varit stolta. Syrran och hon haft något och prata om. Istället står hon här, ensam på tunnelbanestationen i en närförort till Stockholm, med svettig rygg och en tro på att hon är ämnad för något annat.

Tankarna avbryts av nästa tåg som i hög fart rullar in på perrongen. Dörrarna går upp och hon borstar av axlarna mentalt. Det här är hennes liv. Hennes beslut. Hennes dröm. Och då är det upp till henne att förverkliga den. Om bara någon kunde berätta hur man gör?

--------

Hon har slutat grimasera när hon sörplar i sig det beska automatkaffet på kontorshotellet i Skanstull där hon hyr in sig. Men avsändaren till mailet som ligger överst i hennes inkorg får henne ändå att hosta till.
"Är du okej, Linn?", frågar programmerar-Simon, från andra sidan skrivbordet utan att höja blicken från skärmen.

"Jag vet inte", mumlar hon till svar och öppnar mailet med bultande hjärta.
Hon har fått mail från start up-världens it-guy Trent King förut. Men då har det varit för att hon skrivit upp sig på hans mailinglista, som har ett förvirrande personligt tilltal. Men texten i ämnesraden ser inte ut som den brukar göra i nyhetsbreven: Måndag kväll?
Är det möjligheten hon har väntat på så länge? Är de här sekunderna, precis innan hon öppnar mailet, den sista stunden av livet som hon känner det; som en nobody i Stockholms startup-värld?

"Hej Linn, vi sågs senast på ett event hos Convendum. Trevlig kväll!

Nu letar vi efter en kvinnlig grundare som kan pitcha på scenen nu på måndagens Tech Meetup. Är du intresserad?"
Tanken är svindlande. Att få pitcha på ett stort event med över hundra investerare, startup-grundare och hangarounds på Waterfront hotel. Hon kommer få stå där, i den bioliknande salongen och berätta om Lägis. Lösningen på hennes egna, och hundratusentals andra unga svenskars, bostadssituation. Hon är en av tre utvalda som kommer att få visa upp sig på och argumentera för att hennes idé är värld att pumpa in miljontals kronor i. Ett X-factor eller Talang fast för företagspresentationer.
Om Sveriges samlade befolkning sitter som klistrad framför de tv-sända varianterna och diskuterar de tävlandes prestationer och möjligheter i fikarummet på måndagen så är det bolagen som synts på scenen under Tech Meetup som techelitens journalister och ekosystemets investerare kommer skvallra om under de följande veckornas mingel. Vem ska de djupa plånböckerna öppnas för? Vem ska bli omskriven i branschtidningarna?