A R T O N - bråk & känslor

1.4K 110 13
                                    

Jag och Oscar sitter tätt omslingrade i soffan och följer intresserat deckaren som spelas på TVn framför oss. En bit in i filmen så märker jag hur Oscar vrider lite på huvudet så att hans blick vilar på mig och studerar min profil med ett svårläst ansiktsuttryck. Jag väljer att inte kommentera det utan fortsätter att titta på filmen innan Oscar plötsligt lutar sig fram mot soffbordet och lyfter upp fjärrkontrollen. Han stänger snabbt av ljudet på filmen vilket får mig att rika min uppmärksamhet mot honom.

"Får jag fråga en sak Felix?"

Frågar han och jag nickar snabbt med huvudet för att få honom att fortsätta.

"Om jag skulle träffa dina kompisar, vad skulle du presentera mig som?"

Frågar han och jag rynkar lätt på pannan innan jag fundersamt suger in underläppen mellan tänderna.

"Vill du träffa mina kompisar?"

Frågar jag sedan och han ger mig en trött blick.

"Svara bara på frågan"

Säger han kort och jag förvånas över hans aningen hårda ton innan jag suckar tyst och fingrar lätt på hans hand som vilar i mitt knä.

"Jag hade presenterat dig som Oscar"

Säger jag sedan och han suckar tyst innan han drar åt sig handen och hoppar en bit ifrån mig. Jag lyfter blicken för att möta hans blåa ögon som förmedlar en svårläst blick.

"Men vad hade du sagt att jag är till dig? Vad hade vi varit?"

Frågar han förtydligande och jag sitter tyst en stund innan jag slutligen svarar.

"Jag hade sagt att du heter Oscar, att vi jobbar tillsammans och att du delar stugan med mig"

Säger jag slutligen vilket får honom att resa sig ur soffan med hetsiga rörelser och gå förbi mig bort över vardagsrummet.

"Oscar-"

Börjar jag men hinner inte längre innan jag blir avbruten.

"Jag förstår inte Felix, skäms du över mig?"

Får han fram med en desperat och orolig ton och jag skakar snabbt på huvudet innan jag reser mig upp och går efter honom där han står en bit ut på vardagsrumsgolvet.

"Nej det är klart att jag inte gör"

Säger jag bestämt och han ger mig en uppgiven blick innan han slår ut med händerna i frustration.

"Men varför vägrar du sätta en rubrik på det vi har då? Varför är det så svårt för dig att anse det vi har som ett förhållande? Varför vill du inte presentera mig som din pojkvän? Brukar du kyssa dina kompisar? Brukar du vara såhär intim med dina kompisar? För sist jag kollade så är man tillsammans när man håller på som vi gör"

Får han fram med en frustrerat ton och höjer rösten avsevärt. När han tystnar så möter han min blick med en desperat och förvirrad skugga i ögonen och jag i min tur står still och stirrar på honom utan att yttra ett ord. Till slut så harklar jag mig lätt och tar några försiktiga steg mot honom.

"Det är inte det Oscar. J-jag gör det för din skull"

Säger jag med en tyst röst och han ger mig en allt mer förvirrad blick vilket får mig att fortsätta.

"Jag vill inte sätta en rubrik på det vi har just för att då kan det ta slut. Jag vet att du aldrig har litat på relationer efter dina föräldrars svek så jag tänkte att det var bäst att bara låta oss vara som vi var utan att ha en bestämd rubrik av vad vi är"

Förklarar jag med en långsam röst och Oscars förvirring sjunker undan en aning men när hans ögon möter mina så ersätts dem istället av sorg och det hugger till i hjärtat på mig av synen.

"Du gör precis tvärtom Felix. Genom att inte sätta en rubrik på det vi har och inte stå upp för oss bland andra så ger du mig tecknet av att det inte är på riktigt. Så länge det inte är bestämt att vi är i ett förhållande så kan du lämna mig bäst du vill och det är vad du förmedlar genom att inte sätta en rubrik"

Säger han sorgset och hans ord får mig att tänka om. Är det så jag får honom att känna? Jag tar några försiktiga steg mot honom och lyfter handen för att röra vid hans kind men han är snabb med att vrida bort huvudet och vända på klacken. Innan jag ens hinner reagera så har han stormat ut i hallen och trampat i ett par skor och dragit på sig en jacka innan han försvinner ut genom dörren.

Jag skyndar mig fram till dörren och öppnar den för att mötas av min bils bakljus som försvinner bort längs vägen och jag suckar tungt.

Vad har jag nu ställt till med?

Vita Stjärna >> FoscarWhere stories live. Discover now