Kapitel 19: Rymma

100 1 4
                                    

Och där blev klockan 03;00, jag reser mig upp och låser upp luckan och öppnar den försiktigt. Den knarrar lite men inte så att man skulle vakna av ljudet. Rummet nedanför är helt mörk men en liten ljusstråle från fönstret lyser in och jag ser ett kylskåp och förstår att under mig är ett kök. En trästege står vid fönstret och det är nästan 2 meter ner till marken från vinden. Om jag hoppar ner kommer de att vakna.

Jag ålar mig försiktigt ner från vinden, när mina tår precis ska nudda marken börjar ett alarm tjuta och jag sätter händerna för öronen. Jag hör en man ropa att någon är utanför huset och försöker bryta sig in. Jag hör snabba fotsteg komma närmare så jag springer och gömmer mig bakom en dörr till ett rum. Männen går ut genom ytterdörren med varsitt  vapen och märker inte att luckan är öppen till vinden.

De lämnar ytterdörren öppen och jag smyger försiktigt fram bakom dörren, mitt huvud dunkar hela tiden och jag börjar känna mig yr. Nu har jag chansen att rymma, jag springer snabbt ut genom ytterdörren och gömmer mig bakom en buske.

Jag vet inte vart jag är och hur många som bor i huset. Mina händer är helt blodiga och jag har ett stort sår i huvudet. Jag lutar mig försiktigt bak så att jag kan vila mig mot huskanten. Jag hör mans skrik och en bil som kör iväg. Jag försöker resa mig upp men jag mår så dåligt att min kropp inte orkar lyfta mig. Jag intalar mig själv "kom igen nu Carolina, res dig upp, du är snart borta här ifrån". Men inget händer. Min kropp känns som bly och jag orkar inte röra mig. Jag hör fotsteg närma sig mig och mitt hjärta bultar snabbare.
Någon lägger sin hand hårt på mitt skadade huvud och en röst mumlar något, i detta ögonblick inser jag att det är över.

Fooo Around -The Fooo ConspiracyOnde histórias criam vida. Descubra agora