Vanessas perspektiv |
"FOOO TURN UP!
The party don't stop start till we turn up so you gotta run run run run run with us.
Got it all like we know what's up
Everybody run run run run run with us
You don't know what you started my heart is skipping a beat
So come and get down with us tonight do you wanna run run run run run run with us"
Musiken dånar ur högtalarna. Även fast jag pressas mot staketet är det värt det. Tanken på att jag äntligen får se mina lifesavers live ger mig lyckorus genom hela kroppen. För stunden glömmer jag allting och bara hoppar i takt till musiken, sjunger falskt och njuter som jag aldrig gjort förr.
Låtar efter låtar spelas och konserten närmar sig sitt slut.
"Okej. Först vill vi bara tacka alla som valt att komma hit ikväll. Ni hade kunnat vara vart sig som helst men ni valde att komma hit och vara med oss. Det betyder jätte mycket" Felix andas lite emellan åt meningarna. "Och vi vill bara säga att vi älskar er allihopa. Ni är världens finaste och galnaste fans"
Publikens skrik lugnar sig lite och alla försöker istället höra vad killarna säger.
"Så för att avsluta denna fanatiska kväll, som tyvärr måste ta slut nån gång, tänkte vi sjunga 97 ways. Vad säger ni?" Ropar Oscar innan publiken börjar vråla igen.
Jag tittar mig omkring och ser att alla har satt på ficklampan på sin telefon. Jag gör detsamma och börjar gunga i takt.
Felixs perspektiv |
Det var under whistle som jag såg henne. Hon stod längst fram och hoppade medan hon skrek. Hon hade brunt platt hår och var ganska kort. Men framförallt var hon den vackraste tjejen jag sett.
Jag kunde inte sluta tänka på henne hela konserten. När vi sjöng våran sista låt 97 ways såg jag hur hon började gråta. Till och med fin när hon gråter.
-
Efter att ha tackat alla klev vi av scenen. Trötta och lyckliga. Att uppträda i Globen är fan mäktigare än jag trodde.
Vanessas perspektiv |
När konserten var slut och vi hade kommit ut ur Globen märkte jag att jag grät. Min bästa vän Klara som jag hade gått med grät också.
Globen område hade nu tömts på skrikande fans. Jag och Klara tänkte precis gå mot tunnelbanan när Klara stannade.
"Vad är det? Varför kommer du inte?" Frågade jag förvirrat.
"Kan vi inte gå och kolla om killarna fortfarande är kvar?" Frågade hon med ett flin.
"Jaaa!!" Skrek jag medan vi båda började springa in i arenan igen.
Det var helt knäpptyst när vi gick genom alla långa korridorer.
Jag kände pirret som kom krypande i min mage när vi hörde killarnas röster utifrån en dörr med texten "backstage"
Både jag och Klara var för exalterad för att knacka så vi bara gick rakt in och där mitt framför ögonen på mig stod fyra killarna som räddat mitt liv så många gånger utan att veta om det.
Felixs perspektiv |
"Är ni klara så vi kan gå?" Frågade Ogge som var irriterad över att ha behövt vänta så länge på oss andra. Både jag och Oscar var klara men som vanligt var Omar sist.
"Jag är kla..." Började Omar men hann inte avsluta förrän dörren öppnades och in kommer två tjejer. Det är hon, tänker jag. Tjejen jag såg under konserten och inte kunde sluta tänka på. Yes, nu kanske jag äntligen får en chans att veta vem hon är.
"Oj hej" säger Oscar chockad. "Vad gör ni här?" Båda tjejerna börjar skratta.
"Det var typ helt tomt där ute och vi tänkte att ni kanske fortfarande var kvar" säger hon och ler snett. Hon harklar sig. "Oj jävlar. Jag visste inte att jag var såhär hes"
Jag skrattar. Gud vad hon är söt.
"Men vi var precis påväg ut, så ni kan ju följa med" säger jag och kliar mig i nacken som jag alltid gör när jag är nervös. Vilket jag blir när jag är med snygga tjejer.
Båda två skiner upp och nickar ivrigt.
"Kan man få en kram innan bara?" Frågar den andra tjejen som inte sagt något innan. Hon verkar lite blyg.
"Absolut" säger vi och ger henne en kram. Jag vänder mig mot henne. Och för första gången möter jag hennes blick. Hennes chokladbruna ögon glittrar.
"Vill du också ha en?" Frågar jag och anstränger mig lite extra för att låta så charmig som möjligt.
"Jaaa" svarar hon och slänger sina armar runt. Jag stryker henne över ryggen och drar in hennes lukt. Hon doftar blommor, jätte gott.
När jag släppt krama , som jag för övrigt aldrig ville skulle ta slut, får hon en kram av de andra också.
-
Båda tjejerna skulle till tunnelbanan så vi följde med de dit. När vi kommit fram får de varsin hejdåkram innan de behöver gå.
Vi ska just vända och gå tillbaka när jag kommer på att vi inte vet vad de heter.
"Vänta!" Ropar jag vilket båda hör, för de stannar upp och vänder sig om. Jag går några steg närmare med de andra killarna i följe. "Vad heter ni?"
"Klara" svarar den ena tjejen som verkar lite blyg. Jag nickar för att visa att jag hörde typ. Jag vänder mig mot henne. Äntligen ska jag få veta vad hon heter.
"Vanessa" svarar hon. Åh, vad fint namn på en sån fin tjej.
-•-
Så en liten prolog. Hoppas ni tycker att den typ är bra och om ni inte tycker det så förstår jag er men den blir bättre när den mera kommer in i historien. Så håll ut peeps!!
Och glöm inte att rösta på kapitlen för då ser jag att fler gillar de och då kommer nästa kapitel upp snabbare. Kommentera gärna nått om ni känner för det <3
Puss :*
