Felixs perspektiv |
Allt jag kunde tänka på under dagen var Vanessa. Och att hon tyckte att just jag var fin. I studion idag var det bara jag och Oscar pga Ogge var sjuk och Omar hemma i Göteborg. Så såklart märkte Oscar att något var fel då jag hade varit lite borta hela dagen. Lite mer borta än vanligt dårå.
Men det var först i omklädningsrummet som han tog upp det.
"Eyy du Felix. Har det hänt nått eller du verkar lite nere?" Frågar Oscar samtidigt som han byter tröja. Jag skakar på huvudet.
"Absolut inte. Jag mår bättre än vanligt" svarar jag för det gör jag verkligen. Tror jag.
"Jaha det var ju bra. Nått speciellt eller?" Frågar Oscar nyfiket.
"Har du någon gång känt att du vill kunna kyssa närsomhelst en person som du bara träffat några gånger?" Frågar jag och undviker lite hans frågor.
"Felix du snackar med kille som vill kyssa varenda tjej på denna planet. Vad tror du?" Svarar Oscar och skrattar.
"Jag tror..." Börjar jag men tvekar lite. "Jag tror att jag håller på att bli kär"
Oscar stannar upp och vänder sig mot mig.
"men det är ju skitbra!" Skrattar Oscar och ler.
"Nej, det är jag inte så säker på" svarar jag. Nu slutar Oscar att le och tittar istället frågande på mig.
"Felix Sandman hur kan det vara något dåligt att vara kär?" Ibland är Oscar verkligen inte så smart som man kan tro.
"Känslorna kanske inte är besvarade?!" Säger jag och gör en grimas som visar att jag tycker Oscar är ett pucko. Han tittar sårat på mig. Jag ångrar mig direkt.
"Du Oscar förlåt. Jag kan bara inte sluta tänka på henne" säger jag och lägger en en hand på Oscars axel. Han möter min blick.
"Det är lugnt, men vad heter hon? Är det nån jag känner?"
"Vanessa, och jag tror inte att du känner henne men vi träffade hon och hennes kompis Klara efter konserten. Vanessa var brunetten"
Oscar blir tvungen att tänka efter en stund innan det klickar till i hans hjärna.
"Juste, hon. Näe tyvärr känner jag inte henne annars hade jag kanske kunnat ta reda på om hon gillar dig" säger Oscar och ler snett. Jag nickar och fäster blicken i golvet.
"Jag stötte på henne imorse på tunnelbanan och hon sa att hon kanske skulle komma förbi studion efter skolan" säger jag och blir genast gladare. "Hur mycket är klockan Oscar?"
"16:07" svarar Oscar. Ungefär fyra, vilket betyder att hon borde ha slutat nu. Jag går och sätter mig i fönstret där man får bäst utsikt över gatan nedanför.
I ungefär 30 minuter sitter jag så och bara tittar tills jag blir avbruten av Oscar.
"Du måste verkligen gilla henne" säger han. Jag nickar och ler med blicken fortfarande fäst på gatan.
"Du skulle bara veta. Om hon kommer idag kommer du märka hur underbar hon är. Hur båda hennes vampyrtänder syns när hon skrattar världens finaste skratt eller hur hon alltid pratar på om saker som egentligen make no sense men när hon säger de är det som om det är det intressantaste jag någonsin hört. Om du bar... Där är hon!" Skriker jag när jag ser en kort brunett gå fram till studions port och slå sig ner. Jag hoppar runt i nån slags ful dans som får Oscar att ramla ihop av skratt. Efter att ha skrattat klart säger Oscar nått vettigt.
"Du kanske ska gå ner till henne också istället för att stå här och dansa fult. Vem vet, hon kanske går snart"
Fort som attan kommer jag på mig själv och frågar snabbt hur jag ser ut.
"Som vanligt. Håret åt alla håll, mat mellan tänder" blir Oscars svar. Jag ger honom en sträng blick så att han ändrar sitt svar. "Skojade bara du är skit snygg"
Jag springer ner för trappan och öppnar porten. När hon får syn på mig låtsas jag vara överraskad över att se henne här. "Du kom"
"Såklart jag gjorde" svarar Vanessa. Hon ställer sig upp. "Får jag komma in?"
"Såklart du får" svarar jag och öppnar porten åt henne. När vi kommit innan för porten stannar hon och tittar på mig. "Vadå?"
"Kan jag inte få en kram eller?" Frågar hon generat. Jag ler stort och drar in henne i en varm gosig kram. Hon lutar sitt huvud mot min bröstkorg så att hon förmodligen hör mitt hjärta som dunkar tusen gånger snabbare än vanligt med Vanessa i min famn. Vi stod säkert sådär i en evighet men jag hade gärna stått där ännu längre. Vi blev avbrutna av harklingar. Vi släpper varandra och tittar oss omkring. Framför oss står Mikaela. Hon ler mot oss förväntansfullt.
"Hej, det är jag som är Mikaela, en i crewet" säger hon och sträcker fram handen till Vanessa som skakar den artigt. "Och du måste vara Vanessa. Felix har pratar så mycket om dig och du var verkligen så fin som han sa"
Åh herregud. Akward. Sluta prata sluta prata Mikaela. Som om hon nästan kunde höra mina befallningar i mitt huvud slutar hon. Vanessa bara skrattar som tur är och rodnar. Men det är bara gulligt.
"Ja, det är jag det. Felix har inte pratat så mycket om dig tyvärr men det kan bero på att jag oftast inte låter andra prata. Fast självklart har jag hört talas om dig". Mikaela skrattar innan hon vänder på klacken och lämnar oss ensamma.
Jag vågar knappt möta Vanessa blick så generad som jag är.
"Så du hade pratat om mig alltså" konstaterar hon och flinar. Jag nickar långsamt och tittar upp för att möta hennes blick. Hennes snälla bruna ögon tittar på mig och ler. "Nämen så gulligt av dig, ska vi gå upp eller?"
Jag pustar ut. Trodde hon skulle bli arg och inte vilja vara med mig. Fast ioförsig sa jag inget dåligt om henne. Hon är ju faktiskt världens finaste.
"Ja absolut. Jag kan visa dig danssalen om du vill". Hon nickar ivrigt och tar min hand som jag sträckt ut till henne.
Dit skulle vi nog inte gått. För när jag öppnar dörren in till danssalen ser vi Oscar stå och dansa. Och han har en tendens att skämma ut mig inför tjejer. Förhoppningsvis har han väll fått lite hyfs.
Jag pausar musiken för att fånga Oscars uppmärksamhet. Han stannar upp och när han ser oss ler han och går fram.
"Hej, jag heter Oscar" säger han och ger Vanessa en snabb kram.
"Jo, jag vet" svarar hon och skrattar lite lätt. "Jag heter Vanessa, föresten"
"Jo, jag vet" svarar han exakt som Vanessa. "Felix har inte pratat om nått annat än hur underbar du är det senaste dagarna". Mm, trevligt. Verkar som att han fortfarande är den gamla Oscar utan hyfs.
"Ser man på, vad trevligt" svarar bara Vanessa lika glatt som vanligt. Jag ger Oscar en sträng blick. Men han bara låtsas inte förstå då han fortsätter prata med Vanessa.
"Jag höll precis på att repetera om du vill kan du titta på"
Jag suckar. Det var ju meningen att jag skulle få ensam tid med Vanessa. Men såklart ska hjärnlöse Oscar komma och förstöra.
"Det vore jätte kul" svarar Vanessa ivrigt och ännu en suck lämnar min mun. "Ska inte du också dansa? Vill se dig med ju"
Jag blir alldeles varm av det hon säger så att jag inte kan motstå.
"Jo visst ska jag det" svarar jag och följer efter Oscar för att ställa oss i position.
Vanessa sitter på golvet längst fram vid spegeln och följer mig med blicken. Annars brukar jag alltid vara lugn och sätta stegen perfekt. Men nu med hon här, kände jag mig nervös och som att inget blev rätt. Hur kan en tjej jag känt i några dagar påverka mig såhär mycket?
-•-
Bra uppdatering, huh? 💁
Tack ni som röstar & kommenterar blir zuperglad😋
xx 💖💖
