Volcanos

115 3 3
                                    

- Oscar & Rebecka -

I det ljusblåa havet speglades solnedgången medan den lätta vinden blåste i min nacken. Värmen la sig mjukt på de bara benen och vågornas lugna ljud spred sig ut över den härliga kvällen.
Allting var egentligen perfekt. Det ända som saknades var en människa. Hela stranden var tom, så jag var den ända som satt på den svala sanden.
Plötsligt så hörde jag fotsteg i sanden
- som riktades mot mig.
Jag vände mig sakta om och såg hur Oscar tassade över stranden fram till mig.
Han satt sig på min vänstra sida och la armen över mina axlar.
"Äntligen så kom du" sa jag och bet mig i läppen.
"Ja förlåt, Rebecka" svarade han och tittade ner i sanden.
Sakta så förde han sitt vänstra pekfinger över sanden. När jag läste var det stod så blev mina kinder alldeles rosaröda av de få betydelsefulla bokstäverna.
I sanden hade Oscar skrivit "O+R=♥".
Han log sitt finaste leende mot mig.
"Visste du att det finns vulkaner här i Australien?" frågade han.
"Eh, näe, faktiskt inte" sa jag och log tillbaka.
Han tog ett djupt andetag, harklade sig och rättade till den havsblåa T-shirten.
"Tonight, we belong together. Let's go. Straight into forever. Alright, you and I, you and I taking over" sjöng han, det vackraste man kan, till mig.
Det där var nog det finaste någon har gjort mot mig.
Sakta och stillsamt flyttade jag mig närmare honom så att min lilablommiga klänning fladdrade i vinden.
Jag la ena handen på hans jeans och andra på hans fluffiga hår.
"Vet du vad?" frågade han mig och tittade djupt in i mina ögon.
"Näe" svarade jag osäkert.
"Jag älskar dig, Rebecka. Du betyder allt för mig"
Sakta la jag mitt huvud på hans axel och njöt av stunden.
"Jag älskar dig också, Oscar Enestad" sa jag enkelt, men menade det. "Du betyder allt för mig också"
Orden jag sa menade jag till 100%.
Denna tiden tillsammans med honom skulle vara oförglömlig, för alltid...❤

ImaginesWhere stories live. Discover now