Kapitel 13

631 24 3
                                    

"Seriöst Omar, Gertrud? Var det det bästa du kom på?" Sa jag när vi, under vissa omständigheter, äntligen kommit in i affären.
"Ja, vad skulle jag säga då? Anna-Britta?" Fnös han och korsade armarna över bröstkorgen.
Jag skakade på huvudet och bytte samtalsämne.
"Så, där är godi-" hann jag bara säga innan Omar blixtsnabbt hade sprungit bort till godishyllan.
Jag föreställde min ett moln av damm i hans konturer, så som på Scooby Doo och flinade lite.
Jag gick fram till hyllan där Omar stod och dreglade över allt godis.
"Så, vi har en slut diagnos" sa jag med en tillgjord manlig läkarröst.
Omar tittade frågandes på mig.
"Du har tyvärr en värre diagnos än godislexi, du har Omarlexi.."
Han tittade storögt på mig.
"Därav dina konstiga beteenden"
Nu kollade han surt på mig, tog några godispåsar i famnen och gick fram till kassan.
Jag följde efter honom till kassan och när vi kommit ut så tog jag en godispåse ur hans kasse och sprang runt och låtsas skrattade med händerna i luften.
"Ge hit!" Sa Omar som nu sprang runt med mig framför. Han försökte misslyckandes ta godispåsen ur mina händer, och när han tillslut fick den så tog jag en annan påse ur kassen och sprang iväg.
"Men Liiiiiiiisaaaaaaa" gnällde han när han sprang efter mig.
"Det är jag det!" Sa jag och ökade takten, med riktningen mot mitt hus.

❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦

"Lisa?!" Ropade pappa från nedervåningen.
"Ja?!"
"En kompis och hans son kommer över på middag!"
Jag suckade.
"Okej!"

Omar hade gått hem för kanske 2 minuter sen och klockan började närma sig åtta.
Då jag bara satt i mjukiskläder så bytte jag om till samma tröja jag hade haft första dagen i skolan, de vill säga en vit pösig tröja, med gröna ärmar och texten Michigan tryckt på bröstet. Ett par Marinblåa jeans till det och håret i en hög hästsvans, ett nytt lager mascara och ljusrosa läppar. Det fick räcka, jag orkade inte klä upp mig så värst mycket.

❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦

Ljudet från ringklockan hade för enbart några sekunder sedan ringt, och jag var nu på väg nerför trappan för att möta pappas jobbarkompis, och hans son. Det luktade kyckling och curry i hela huset och jag log nöjt.
Pappa stod redan i dörröppningen och välkomnade gästerna.
Du måste skämta?
"Lisa, detta är Johan (bara tog något namn okok)-" sa han i en gest mot Johan.
"-Och detta är hans son, Felix"

❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦❧❦

A/n;
NÄÄÄÄMEN TJENA!
Dåligt kapitel men ja, hoppas ni gillar😄

ASSÅ SÅG ATT JAG HADE FÅTT ÖVER 1k BTW!?
ASSSÅÅÅÅ TAAAACCKKKKKKKK <3

All about us ☽ f.sDonde viven las historias. Descúbrelo ahora