Kapitel 11 ( ? )

17 0 0
                                    

- Herregud, hon rör på sig! Säger en obekant röst.
- Vad konstigt då.. Suckar jag.
- Med tanke på att du har legat i koma i lite mindre än ett år.. Säger en gråhårig man med lång rock.
- Mm, sure. Nickar jag ironiskt.
Utan att märka det har tre personer suttit vid min sida. Mamma.. Pappa.. Och..
- Vem e du? Frågar jag högt och oförskämt.
- Din broo..r.. Säger han och drar på det.
- HAH, är detta nån sorts lek? Isåfall är jag en alien kossa! Säger jag och sätter tummarna vid tinningarna o viftar med händerna samtidigt som jag tittar i kors.

Inte förens vi pratat allvar om vad som hände drar jag av mig filten och märker att min fot e borta.. Jag viftar runt med filten och skrattar.. Men.. Min fot e verkligen borta. Det känns som hjärtat stannat.. Jag sitter och stirrar skräckslaget mot foten som jag inte har..
- det var det j.. Börjar mamma.
Jag skriker i högan sky ända tills jag svimmar.

|| drömmer om det dom pratat om ||

Martin.. En helbror som ingen nämt. Bott hemma hos en faster som inte heller var nämnd.. Han var 22 år, hade egen hästgård, tjej och en tvåårig son.
~
Dante hade stegrat, gått omkull och krossat foten och nåt i ryggen som leder till rörelser i foten, nåt annat som jag inte fattat som gjorde att jag hamnade i koma..

/ i nästa kap träffar hon Dante efter ett halvår.
Vet att allt är fett overkligt 😂

Dante, underbara du Where stories live. Discover now