Dante, underbara du

Kapitel 12 - Han är min

Ja.. Min fot är amputerad men jag har protes och det funkar som vanligt igen.

- Sätt dig i bilen så åker vi till stallet! Ropar mamma.
- Men mamma, jag vill inte se en häst mer, ALDRIG NÅGONSIN! Skriker jag.
Men hon lyckas få ut mig i bilen så drog vi. De stora hagarna öppnade sig vid sidorna, Shettis-gänget galopperade i den största hagen medan andra ponnyer och hästar stod och betandes i hagarna. Det var just nu jag insåg hur mycket jag har saknat allt.

Väl inne i stallet möter jag Angelica och får en stor kram.
Jag går in i stallgången och hör en kick i väggen..
- Dante..? Viskar jag.
Ett brunt huvud sticker ut och lämnar en hög gäll gnäggning. Jag skyndar mig dit och springer in i boxen. Han böjer sitt huvud över min axel. Jag borrar in mitt ansikte mot den varma halsen och andas in doften, hästdoften, dendär som man blir så lugn av..
- Martin.. säger jag lågt.
- Aa? Säger han likadant och går mot boxen.
- Detta är Dante.. Säger jag.
Han ler stort.
- Önskar du att han var din? Undrar han.
- Mm.. Mumlar jag.
Han prasslar med ett papper och räcker till mig. Jag tar emot det och stirrar..
- Titta Dante, du är min! Säger jag och visar Dante samtidigt som tårarna av lycka strömmar ner längs mina kinder.
- Han har gått knattegruppens lektioner, han är så deprimerad och saknar dig, så han vägrar att hoppa och galoppera.. Säger Angelica.
Jag nickar och klappar Dante på Mulen.
- Du ska inte testa att rida då? Undrar hon.
- Jo.. Svarar jag.

Vi skrittar runt i paddocken och han lyder fint.
- Skulle inte Smilla ha honom på foder? Frågar jag.
- Nae, jag skulle prata med dig först, men hon erkände sen att hon hade sagt det ändå. Svarar Ange.
Men hon trillade av så hennes arm gick urled, så hon slutade rida.
- Ojdå! Säger jag.

Jag vänder ut ur paddocken ut mot det stora fältet, och alla hänger på.
Jag börjar trava och snart gör jag en galopp skänkel och bi flyger iväg.
Jag ställer mig i fältsits och känner hur vinden sliter i håret och ögonen tåras. Jag klämmer in tyglarna under sadeln ( 🙊 )
Och sträcker ut armarna i luften.
Det är minsann ingen vanlig samlad galopp..
Det är vilt fyrsprång.
- Yiihaaa! Skriker jag och skrattar samtidigt