Foscar || The Message

1

Oscars perspektiv:

"Du Oscar, borde vi inte kunna träffs snart?" Frågade Felix över Skype och jag ryckte på axlarna, hur kan han vara så fin?

"Jo, det är bara lite konstigt att vi inte har gjort det än, vi båda bor ju liksom i Stockholm" svarade jag och han nicka.

"Vi kanske borde göra det imorgon?" Frågade han och jag nickade.

"Jo, jag har inte något för mig" log jag och han skratta. Hans skratt är så vackert.

"Det har du ju aldrig" skratta han och jag sucka.

"Jo, det har jag väll, jag jobbar varje morgon" påpekade jag och han nicka.

"Vart jobbar du? Jag kanske kan hälsa på" flinade han och jag suckade lite.

"På Starbucks, lätt att få jobb där liksom" svarade jag och han nicka.

"Är det den i Centralen?" Frågade han och jag nickade.

***

"Oscar, vi har pratat i tretton timmar nu, och klockan är tre på natten, ska vi inte sova?" Frågade Felix och jag nickade medan jag försökte kväva en gäsp.

"Jo, det kanske skulle vara bra" svarade jag och Felix nicka.

"Men vi hörs imorgon" log jag och han nickade glatt.

"Ja, det gör vi, hejdå" log han

"Hejdå" log jag och sedan la vi på. Jag gäspade och kröp ner under täcket. Jag hade ingen ork att gå och tvätta mig och det man gör inne i badrummet.
Ögonlocken blev tyngre och tyngre sedan var allt svart.

Den natten drömde jag om Felix, det var en sån dröm som aldrig skulle hända, en sån som bara händer om allt vore perfekt, men allt är så långt ifrån perfekt, jag är gay och kär i min bästa vän...