Foscar || The Message

4

Oscar's perspektiv:

Jag och Felix hade pratat ett bra tag och vi har skrattat, myst och kysst. Jag hade mina tankar på honom hela tiden och lyssnade på vad han sa.

"Nu får du...." han han bara säga innan han kollapsa. Jag blev chockad men fångade honom snabbt innan jag ropade på Cecilia.

"Vad har hänt?" frågade hon och såg Felix avsvimmad i mina famn och och ringde snabbt texter en ambulans.

"Det kommer att bli bra Felix" sa jag tyst och kramade om honom. Ambulansen kom hit på tio minuter och lyfte upp honom på en bår. Jag och Cicilia följde efter dom.

"Förlåt men bara en får följa med" sa ambulansmannen.

"Åk du, jag kommer senare med bilen" sa Cicilia och jag började röra mig mot dörrarna in till bilen.

"Är du närstående till killen?" frågade mannen och jag nickade.

"Jag är hans pojkvän" sa jag och han nickade och satte in dropp i han arm. Jag tog hans han och kramade om den löst.

När vi väl kom fram till sjukhuset så gick ambulansmännen iväg med Felix som låg på båren. Jag följde förvirrat efter och ambulansmännen stoppade mig.

"Du får inte följa med längre" sa ena och jag nickade innan jag gick och satte mig i väntrummet.

"Vart är Felix?" frågade Cecilia och jag ryckte på axlarna.

"Jag fick inte gå längre" svarade jag sedan och Cicilia nickade innan hon satte sig ner bredvid mig.

Efter en stund kom en doktor fram till oss och vi tittade upp på honom.

"Vi behöver meddela att Felix har fått cancer, vi kan bota det men han kanske inte överlever" sa han och jag stirrade på honom.

"Får vi se honom?" frågade Cecilia och han nickade innan vi börjad röra oss mot Felix's dörr. När vi kom in i rummet så låg Felix där alldeles blek och jag fick tårar i ögonen.

"Hej gubben" sa Cecilia och gick långsamt fram till honom. Han tittade upp på henne och log lite.

"Hej" sa han och Cecilia kramade om honom.

"Hej" sa han och kollade på mig och log lite.

"Hej" sa jag tyst och gick fram till honom jag med och kysste honom lätt.

"Jag älskar dig, okej" sa jag och han nickade innan en doktor kom in och bad oss att gå ut.

"Jag älskar dig också" sa han och jag nickade innan vi lämnade rummet och satte oss utanför dörren.

"Varför Felix?" sa jag tyst och Cecilia rykte på axlarna.

"Sånt är livet Oscar" sa hon och jag nickade. Jag kände hur en tår rann ner för min kind men jag torkade snabbt bort den.

Om han dör, dör jag med honom....
_____________

Sad va? Men ni får se vad som händer, om han dör eller inte ;)

JAG HAR ASK! Ställ frågor där om ni vill (heter novemberbarn__)
tex om ni har några frågor om novellen eller om något annat, ifall ni är deprimerade och behöver hjälp med något! :))
Vill ni ha imagines? kommentera i sånna fall :))

PUSS // E