Oscars perspektiv
Tänk att Agnes är min. Den mest underbara och vackraste tjejen i världen.
~dagen efter~
Vi ligger i den lilla sängen och sover tills min mobil ringer. Jag sträcker mig för att kolla vem det är, Felix. Jag svarar och lägger mobilen vid örat och säger hej.
O=Oscar F=Felix
- OSCAR, HUR FAN KUNDE DU?!skriker felix
-vad har jag gjort?
- du tog Agnes ifrån mig, du visste att jag gillade henne.
Jag hör hur han sparkar på nånting
Agnes vaknar och frågar vem det är. Jag svarar att det är Felix. Hon suckar och tar mobilen.
Agnes perspektiv
-hej Felix, säger jag allvarligt
-ehm hej Agnes
-Varför ringde du?
- jag... Ehm ehm det var inget
-Felix vad?
- jag ville ha dig Agnes, men Oscar tog dig. Jag trodde du gillade mig. Jag trodde bara du och Oscar var vänner. Jag ville att du skulle vara min flickvän. Men jag hade fel. Du gillade Oscar och inte mig. Förlåt att jag trodde så. Förlåt
A: Feli... Mer hann jag inte säga innan han la på. Jag försöker ringa honom igen men han svarar inte. Jag ringer ifrån min mobil men han svarar inte.
Agnes 10:57
Felix, förlåt. Jag visste inte att du gillade mig. Jag gillar dig så mycket. Men jag är kär i oscar Förlåt. Du är underbar men jag har tyvärr inte samma känslor för dig som jag har för Oscar. Förlåt. Snälla låt det här inte göra så vår vänskap förstörs Snälla Felix.
Jag får blankare ögon och Oscar kramar om mig. Jag gnuggar mig in i Oscar kram. Jag ville inte såra Felix. Jag visste inte att han var kär i mig. Tillslut drar jag ifrån kramen och torkar bort de få tårarna som hade kommit. Jag testar att ringa Felix men kommer bara till röstbrevlådan. Jag säger att han ska ringa mig så fort han hör det här.
Plötsligt ringer det på dörren och inskuttande kommer Ogge och Omar.
- VAD HAR NI GJORT MED FELIX? Skriker båda
- jag får blanka ögon igen och killarna ser mindre arga ut och kramar om mig. Sen förklarar Oscar hur allt gick till. Men jag lyssnar inte, jag tänker bara hur taskig jag borde varit mot Felix. Jag går upp och byter om till vanliga kläder och går ner. Jag sätter på mig skorna och när jag tar mer handtaget så
- Agnes vart ska du? Frågar Oscar
- Felix, mumlar jag fram.
Oscar nickar och går och tar på sig skorna
- jag följer med, säger han.
Jag nickar och vi går ut.
Jag springer så fort jag kan till Felix och Oscar efter mig.
När jag kommer till Felix's hus så knackar jag på men ingen öppnar. Jag testar att öppna dörren och den är olåst. Så både jag och Oscar går in. Vi letar efter Felix och hittar honom i hans säng. Jag drar av täcket och ser Felix tårfyllda ögon.
När jag ser hans ansikte så kan jag inte hålla mig för tårar. Tårarna sjunker ner på mina kinder och jag lutar mig fram
Och kramar Felix. Han kramar tillbaka.
- Felix förlåt mig, viskar jag i hans öra. Vi sitter och kramas i flera minuter tills vi tillslut drar ifrån.
- jag känner mig hemsk, säger jag och sjunker ner på golvet med mitt huvud i händerna. Jag känner sedan hur nån lägger armarna runt mig. Jag vrider sakta på huvet och ser att det är Oscar. Jag hade nästan glömt bort att han hängde med. Sen känner jag nån annans armar. Det är Felix's. Vi sitter så i flera minuter, jag snyftar en sista gång innan jag reser mig upp. Jag börjar gå ut från Felix's rum. Och går ner för trappen och ut. Jag ser hur Felix och Oscar springer efter men jag springer snabbare och snabbare. Tillslut kommer jag hem till mig och går in. Jag springer upp på mitt rum. Och lägger mig i sängen. Jag hör hur nån plingar på dörren men jag öppnar inte. Jag hör också hur Felix och Oscar ropar igenom brevinkastet att jag ska öppna men jag gör inte det.
Jag tar min mobil och skickar ett sms till Oscar.
----------------------------------------------
Gud vad alla ska gråta //Lovisa
YOU ARE READING
Brevvänner | O.E
FanfictionAgnes 16:40 tjenare, är du oscar? Jag får svar några minuter efter. Oscar 16:43 Hej, ja, är du agnes?