Rebell

Kapitel 1

FÖRSTA KAPITLET
Jag ser min familj försvinna bakom muren som sätts ner.
Min syster springer.
Jag springer men för varje steg jag tar sätts en ny del ner.
Jag ger upp och faller ner på marken och tårarna strömmar.
Det är bara att inse. Jag är föräldralös nu.
Jag gråter.
Min familj är borta.
"Kom", säger en darrande röst bakom mig. Tara.
Hon böjer sig ner.
"Rebecka, jag vet att det är jobbigt men snälla du kom", säger hon.
Hennes bruna ögon är fulla av tårar.
När konflikterna blev värre bestämde regeringen sig för att ta den äldsta dottern eller sonen till en annan sida av staden och sätta en mur emellan.
Jag tar Taras hand.
"Är vi föräldralösa nu?" Frågar jag.
"Jag antar det", säger hon.
Jag kämpar med tårarna.
Jag kommer aldrig få träffa mamma, pappa eller Sara igen.
Vi och de andra äldsta barnen är en sida av staden och våra familjer andra sidan.
Den enda jag känner här är Tara och William.
Jag tittar på Tara. Hon snyftar häftigt.
"Vad ska vi göra nu?" Frågar jag.
"Som regeringen tänkt. Att gifta oss med dom andra och sedan bli vuxna och få barn", säger hon.
Jag tittar på henne. Hennes mörka hår hänger ner över axlarna.
"Vi..., vi måste hålla ihop", säger jag.
Hon nickar.
En röst hörs ur några högtalare som har ställds upp utanför ett stort hus.
"Kära ungdomar, ni ska gå in i hallen till regeringshuset. Ni kommer att få varsin nyckel till ert nya rum", säger den.
Jag tänker inte ta emot något annat en rummet och maten. Jag vill försöka att ha så lite med regeringen att göra. Och om möjligt inte ta något från regeringen. (De förstörde mitt liv!)
Jag har i hela mitt liv aktat mig för revolter. Men nu, nu är jag en.