Kära mormor
Jag hatar Rebecca
Nej jag hatar henne inte, men jag är så jävla trött på hennes fittiga attityd mot mig. Hon är alltid så jävla elak mot mig och förväntar sig sedan att jag ska göra allt för henne, hon måste fatta att det inte funkar så.
Hon är ute och super typ varje helg, igår var hon på fest och fick låna min klänning och mina superstars, så kommer hon hem typ ett med Love och är superblöt. Jag börjar garva eftersom att det spöregnade, sen sa hon att hon hade råkat gå in i en kille så han hade tappat typ rödvin på henne, så tar hon av sig skorna och hela hennes fucking strumpa är röd. Genast tar jag upp skon och luktar på den, den stinker äckelrödvin. Så idag sa jag åt henne att hon skulle fixa mina skor, då frågade hon hur. Då sa jag "inte vet väl jag". Då blir hon skitarg och börjar fräsa åt mig och snacka med skitsur ton. Och då får jag som vanligt fixa det. Det är inte det värsta, vet du vad hon gör sen? Hon frågar mig om jag kan hämta vatten åt henne, då svarar jag självklart nej, då blir hon arg igen??
I min familj är det tydligen självklart att jag ska fixa allting hela tiden, mina systrar behöver inte göra ett skit. Rebecca är nästan aldrig hemma, men när hon väl är det, då typ sliter hon ut hela byrån och sticker sen. Då kommer mamma och slänger allt på marken och så måste jag plocka undan allt. När jag säger till Rebecca att hon ska fixa sina kläder säger hon ja, men går, utan att fixa sina fucking kläder. Jag packar upp hennes väska varje gång hon ber mig att göra det när hon är sen till någonting, men sen när jag frågar om hon kan plocka undan mina kläder säger hon ja. Men sen när jag kommer hem, två timmar senare, ligger de fortfarande där jag lämnade dem. Då är det ändå jag som måste fixa dem.
Jag orkar inte med det här längre, mina systrar måste fatta att det inte är okej. Men jag kan inte prata med dom för antingen blir de bara arga eller så lyssnar dom inte.
Jag saknar dig så mycket.
Mycket kärlek
Din Gabriella
