Vi skulle åka till den stora saltgurkan, men det var en stor fest på vägen så vi fick ta en annan väg. Men där bodde en liten pöl med kräks som åt upp blomman och vi blev väldigt glada, för blomman hade gett oss presenter. Vi fortsatte att gå men då var det ett hål i marken och alla ramlade ner. Där nere fanns det ett stort päron som exploderade och alla blev kladdiga. Plötsligt kom ett blått äpple och bankade sönder päronet. Men vi var fortfarande kladdiga. Häxan-pjäxan hade ett bord som hon viftade med och då så blev vi persikor, men då kom en stor vindruva och åt upp oss. Sedan spydde den ut oss för den gillade inte persikor och vi fortsatte att gå. Plötsligt kom vi till ett stort slott av bananer och åt upp det. Men då blev vi så mätta att vi blev tyngre än jorden och höll på att mosa hela världen. Då viftade Häxan-pjäxan med en stor kikare så att jorden växte tills allt var som vanligt igen. Vi fortsatte att gå, men då träffade vi en banan, ingen visste om det var en frukt, en grönsak eller ett bär, så vi frågade den. Men bananen visste inte heller, så den sprängdes. Vi var hungriga, så vi åt upp den stora bananen. Sedan fortsatte vi att gå. Då kom Häxan-pjäxan på att hon kunde teleportera med sin högtryckstvätt. Häxan-pjäxan tog loss sin näsa och viftade lite med den och då kom hennes högtryckstvätt. Häxan-pjäxan använde den för att teleportera oss. Vi hamnade vid gränsen till landet Korvallarillaralloralla.
ESTÁS LEYENDO
Gurkans hämnd
De TodoGurkorna kommer till den lilla staden konstigköping för att vara gurkiga. VARNING! Den här berättelsen är väldig oseriös och sjukt konstig, det är meningen att den ska vara skitdålig, så tro inte att jag inte kan skriva bättre.
