År 1898
Jag sitter och tittar ut genom fönstret,på gatan går män och kvinnor med barnvagnar,slitna,gamla och fullständigt kolossalt förstörda.
Jag sitter och väntar på min kompis och hennes mamma,de kommer också från de där så att säga "fattiga" familjerna,men det gör inte jag.
Jag är borgmästarens dotter och har det väldigt bra. Jag vill ibland bara slänga ut pengar till folket som inte har det så bra men pappa säger att det bara är slöseri på pengar,fast han köper bara god mat och sånt där.
Min pappa är ingen bra borgmästare egentligen utan det är oftast mamma och jag som får bestämma när det gäller att bygga nya parker,vägar,broar osv.
Nu ser jag min kompis komma så jag hoppar ner från fönsterbrädet och springer ner och gör armkrok.
Vi går över vägen till ett konditori och det är då det brutala utfallet händer om man kan kalla det så.
Vi tuggar på varsin kanelbulle medan Marilyn (Mamman) smuttar varsamt på sitt kaffe men plötsligt kommer ett par mördare fram och skjuter oss!!!
Nej,nej,nej jag bara skämtade men vi sitter där och helt plötsligt från ingenstans viner vinden in i konditoriet men alla dörrar och fönster är stängda. Konstigt...
Alla sitter stilla ett tag men efter en stund blir det som vanligt igen och alla babblar på om jobb,pengar och alla tråkiga vuxensaker.
Jag ser en liten flicka,hon kollar på mig och henens ögon lyser gula som solen men ändå så är de svarta som natten och blå som havet,det är något skumt med henne,hon liknar lite mig själv faktiskt. Jag bara vet det.
-Primrose!
Jag rycker till när Elisha uttalar hela mitt namn.
-Eh...Ja!
-Vad kollar du på?
-Den där lilla flickan där borta,Som...som ser ut som mig!
-Jag ser ingen flicka?
-Men hon var där,jag lovar!
-Du hallucinera bara!
-Men...men hon var där jag lovar!
-Ska vi gå hem till dig och sätta upp din nya fina spegel istället?
Jag nickar och Det är då jag känner det,lukten av rök. Det verkar som att Elisha också har känt den doften för hon rynkar på näsan.
-Kom ungar vi...Host! Måste...Host! Ta oss ut härifrån...Host! Säger hennes mamma panikslagen och vi springer ut.
När vi kommer ut ser jag att flickan fortfarande är därinne.
-Hon är kvar! Skriker jag.
-Vem då?frågar Marilyn.
-Flickan!! Ser ni henne inte?!
Jag springer in i röken och in i det brinnande köket,där sitter hon på golvet och leker med en kniv.
-Du skulle inte ha räddat mig!säger hon.
-Varför?
-För att jag är du,du är jag,
-Vad i hela...?
-Det jag menar är att jag är den syster du en gång förlorade och att bara du kan se mig.
-Jag har aldrig haft någon syster!!
-Jag dog när jag var lika gammal som du,10 och jag dog på samma sätt som du kommer göra. I denna branden,exakt samma dag och samma tid,då blir vi förenade och det är bra. Lillasyster.
Panikslaget springer jag ut ur köket och ut på gården.
-Vi går hem till mig,nu!säger jag.
Vi går över gatan och in till mig,jag och Elisha går upp på mitt rum medan Marilyn pratar med min mamma om branden.
-Tror du att lågorna har släkts nu?frågar Elisha och vi kollar ut genom fönstret,det har dem.
Jag nickar och hon skrattar.
-Hjälp mig sätta upp spegeln är du snäll,säger jag och hon nickar.
Vi hjälps åt med den och sitter och beundrar den en stund men sedan är det dags för Elisha att gå hem till sig.
-Här!viskar jag till qv mamma och ger henne några femmor,hon ler.
-Tack,viskar hon och pussar mig i pannan.
Jag springer upp på mitt rum och där är hon igen,fast densana gången i spegeln.
-Vad vill du mig?!snörvlar jag för att jag blir så rädd.
-Rädda mig!säger hon.
-Va??
Jag går mot spegeln och trycker handflatan mot ytan så att den och fingertopparna pressas mot hennes hand. Plötsligt drar hon in mig i spegeln och jag har ingen väg ut.
Sorry för uselt kapitel men jag kom fan inte på något,har hjärnsläpp.🙀✌🏽️
