Ny skola. Nytt liv.

KAP 3 Klassen

Vi gick genom korridorerna. 7:ornas korridor såg jättefin ut men skåpen dem var absolut inte på topp. Dem var grå blå och ritade och såg ut som att dem var inlackade med smör. Det kändes äckligt. Riktigt äckligt. Hur kan eleverna trivas i skåpen eller förresten det kanske dem inte gör. Men i alla fall nu var det dags att kolla igenom klassrummet hur det såg ut. Alla satt där inne när jag kom. Alla stirrade på mig fast alla log också. Alla såg snälla ut men jag kände dem ju inte så vad visste jag om dem. Nu var det dags att börja själva lektionen eller samlingen rättare sagt. Katja skulle berätta lite om mig att jag var ny och så i klassen för dem andra. Det var pinsamt, men det kändes bra sen. Sedan fick jag berätta mer om mig själv och vad jag gillar att göra och så och om jag har några intressen eller så. Och det hade jag. Jag går ju på Dans & Cheerleading jag älskar det. Det är så himla kul.

Katja skulle placera oss nu vart vi skulle sitta. Jag fick sitta brevid en tjej som hette Sofie. Hon verkade snäll och trevlig. Jag fick direkt ögonkontakt med en annan tjej som jag tror hette Nicole men jag kommer inte riktigt ihåg jag får nog fråga Katja sen på rasten.
När det var dags för rast så såg jag allas fina skåp asså jag kunde knappt själv fatta hur fint dem hade gjort i sina skåp. Jag vet inte om det var dekorationen eller innehållet men det var så fint i alla fall. Nästan alla såg att jag glodde på dem. Åhh nej jag kände igen den där knackningen på ryggen det betyde att Kenzie var här i närheten. Det kom fram två tjejer till mig och sa:
- Är du Kenzies kompis?
- Asså inte kompis direkt men jag känner henne! , sa jag till dem.
- Okeej tack da. Och sen gick dem igen.
Äntligen fick jag andas ut. Nu var jag säker på att Kenzie också gick här. I samma skola och i samma korridor. Nu blev allt visst sämre än vad jag trodde. När klockan ringde sprang alla in igen och gick till sina klassrum nu var det dags för engelska förhör. Dem hade tydligen haft en läxa över sommarlovet att öva på att säga siffrorna 1-100 på engelska. Men såklart behövde inte jag det.

Det var en kille i klassen som räckte upp handen och sa:
- Fröken! Ska inte Emeliy få säga nåt annars är det orättvist!?
- Nä men Leo varför är det, hon har ju aldrig gott på den här skolan förut då går det ju inte men hon kanske ändå vill säga något?!?
Allas ögon var riktade mot mig jag tänkte:
Shit vad gör jag här hur ska jag göra nu.
Jag började tala om vad jag hette och hur gammal jag va. Sedan började alla i klassen applådera och jag fattar inte varför. Men det var kul för mig att få lite uppskattning från en ny klass som jag inte känner så väl.

Nu var dagen slut klockan hade precis slagit 12.05 och vi hade ätit klart. Lunchen var sådär god, helt ok nästan. Nu skulle jag bara åka hem och chilla. Och vänta på att det skulle bli tisdag.