lost

Kapitel 1 Kiruna

Jag hatar mitt liv ibland. Vem gillar liksom att klättra i höga berg, på hösten?! Nej fy.
Mamma tvingar mig att följa med. Men jag kan va hemma själv, men det tror inte hon. Jag är ju faktist 17. Jag kan ta hand om mig själv..
Jag har packat min röda resväska full. Den går knappt att stänga. Jag behöver en till väska asså.. Men det ska gå, det har faktiskt gått förut..
"Riley kom ner nuu!!" Jag väcks ur mina tankar av mamma som ropar där nere.
"Jag kommer!!" Ropade jag tillbaka ganska irriterat.
"Men skärp dig Riley, det kommer ju bli kul!"
Uh, kul? Nej, det tror jag faktiskt inte.
"Inte när du är med." Muttrar jag och hoppas på att hon inte hör.
"Jag hörde det där Riley Mikaela Linhom."
Asså hur kan hon höra det?! Jag typ viskade det ju. Hon måste ju ha typ superhörsel!
"Jag åker nu, kom nu." Ropade mamma.
"Jaja" muttrade jag när jag äntligen hade stängt min resväska.
Jag snubblar nästan ner för trappan, och resväskan släpar bakom mig, vem orkar liksom bära ner den?
"Men Riley, du kan väl bära väskan?" Säger mamma när jag redan är nere.
"Försent" svarar jag mamma.
"Uppför dig unga dam, taxin är här nu."
"Jag uppför mig galant, gamla dam." Säger jag och ger henne ett fake leende.
Sedan drar jag på mig mina slitna, höga, vita och väldigt smutsiga converse. Mamma säger inget.
Jag sätter mig i baksätet, drar fram mina hörlurar och sätter på "7 years" av Lukas Graham. Det är min favorit låt, jag rekommenderar helt klart!
Sedan bär det av mot Arlanda.

~~~

Hejsan kompisar!
Oh va fin hälsning, men jaja.
Hej.
Okej det kanske inte va så mycket bättre..
Men första kapitlet ute nudå!
Och andra snart, eller ja iallafall senast imorrn, efter skolan. Usch.
Skolan, blä.