lost

Kapitel 2 Flygplanet

Nu är vi framme vid Arlanda.
Mamma betalar taxi gubben och börjar ta ut bagaget.
Jag tog tag i min resväska och började gå mot ingången. Jag struntar i att mamma skriker att jag ska stanna och vänta på henne.
Jag går själv. Utan henne. Nu ska ni inte tro att jag hatar min mamma, eller jo, för det gör jag men jag älskar henne också.
Jag letar upp gaten.
Jag har tagit med mig århundradens bästa bok: "Förr eller senare exploderar jag" av John Green. Det finns även en film, som jag har sett hundratals gånger: "The fault in our stars".
Jag är in Love with it helt seriöst.
Hehe...
Men ja, läs boken, se filmen också! Jag gråter typ varje gång men ja..
"Riley, kom vi ska äta något!" Ropade mamma helt plötsligt. Och jag kommer på mig själv att sitta och stirra på marken..
"Men jag är ju inte hungrig!" Svarade jag henne.
"Men du ska ändå äta något, du kommer bli hungrig, jag lovar dig."
"Okej då.." Muttrade jag.

Jag har alltid hatat skolan, ja heh..
Det är bara massa idioter som går runt och röker och dricker en massa. Usch.
Jag är lite mer åt det goda hållet.. Jag har smakat på alkohol, men jag har aldrig blivit full. Jag har testat att röka, men jag hatade det. Det va väldigt äckligt.
Nu är det iallafall höstlov. Tack och lov för det.
Men alla tjejer i min skola går runt med tajta korta kjolar, och typ magtröjor och en massa sånt. Högklackade skor också, usch. Medan jag går runt i jeans och en tjocktröja eller munkjacka. Ja, mina älsklingskläder.
Och mina älskade converse.

"Nu kan man kliva ombord."
Sa en kvinnlig röst ur högtalarna.
"Kom nu Riley, vi får väl antagligen äta något på planet." Sa mamma till mig.
Jag mumlade bara fram ett ja.
Våra platser va längst fram i planet.
Jag försökte komma fram med mamma bakom mig men en tjock fet man täckte vägen för mig.
Men mamma hjälpte mig att lägga upp mitt bagage, och så äntligen kunde jag sätta mig bekvämt i stolarna, närmast fönstret.
Jag har alltid suttit närmast fönstret, det var det bästa stället.
Men jag kunde inte riktigt tänka klart, för jag var orolig, orolig för att planet skulle krascha, som det gjorde sist...
Just då började det brumma och flygplanet lyfte från marken.
Allt blev mindre och mindre.

~~~

Hejsan allihopa!
Ja, dålig hälsning igen men jaja.
Heej peeps!
Vääldigt kort kapitel idag, men jag vill bara sova och läsa FESEJ (Förr eller senare exploderar jag) min fina förkortning ja..
Ja, vi ses väl!

Kramisaaaar