•Felix perspektiv•
Oscars ansikte lystes upp i en gul nyans av gatlyktorna. Trots hans hand som höll i min och gav en lugnade effekt kunde jag inte undgå obehaget som spred sig som en kall kåre uppför ryggraden. Som om att det inte bara var vi som befann oss på den dimm belagda gatan, vid namn Plattan. Det verkade inte bara vara jag som kände sig illa till mods då Oscar börjat kolla bakom oss, som om att något lurar bakom gränderna. Eftersom att jag och Oscar inte yttrat ett ord på ett tag, utan istället nöjt oss med varandras närvaro, vet jag inte om han hör ljudet av ett par extra skor mot asfalten. Om det bara är jag som uppfattat det vet jag inte, men jag vill inte stanna och ta reda på det utan ökar på steken. Vilket resulterar till att jag får en frågandes blick från Oscars håll, vilket jag besvarar med ett ursäktande leende. Och tar ett fastare grepp kring hans hand. " Fryser" är det enda som lämnar mina läppar och han nickar sakta som om att han upprepar ordet i huvudet några gånger. Ett hackigt andetag lämnar mina vidöppna läppar i ett försök att skaka av mig den obehagliga känslan.
Men det han inte visste var att hela hans värld skulle vändas upp och ner.
På mindre än en minut.
〰•〰•〰•〰•〰
Hej på er!😚 Vet att det här kapitlet blev väldigt kort, men kommer göra ett till i dåtid som inte är i "sms form" om man nu kan kalla det det?!😂 Hoppas allt är bra med er iaf! Ni anar inte hur glad jag blir för varje läsning, röst eller att ni lägger till den i läslista, trodde typ bara högst 5st skulle läsa!😅 Haha känner att det här meddelandet blev typ lika långt som kapitlet, haha närrå men inte långt ifrån!
Hoppas du tyckte kapitlet var bra!❤️
/ Xoxo Izzy
