Jag gjorde helt enkelt om en låt (från 2008 om jag inte misstar mig) och skrev den som en väldigt kort berättelse istället. Kan ni gissa vilken?
Ledtråd: Artisten är en viss blond country sångerska som sägs har dejtat mr. Styles (som enligt mig bara var ett publicitets stunt). Hmm, undra vem det kan vara...
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har känt honom i hela mitt liv. Han var som min bror. Ja, bortsätt från det faktum att jag alltid hade varit lite förälskad i honom. Jag såg upp till honom och det fanns ingeting han inte kunde göra. Trots att jag var två år yngre brukade han tillbringa mycket tid med mig. Jag misstänkte att han, även om hela tiden hotad med att slå mig, tyckte om att umgås med mig också. Våra föräldrar kände varandra väl och redan när jag var sju år sa dem att vi skulle gifta oss. Då rynkade vi på näsorna och sprang ut till en gammal träkoja som låg i en skog några 100 meter från mitt hus. Han brukade alltid berätta historier som han påstod var sanna. När han var mitt uppe i sitt berättande glittrade hans blå ögon som stjärnorna på natthimlen.
När jag var sexton hade jag min första riktiga kyss. Jag var inte längre den lilla flickan som han alltid tänkt mig som. Vi brukade köra runt i hans bil och lyssna på gamma låtar. Vi skrattade och han var mer än mitt livs kärlek, han var också min bästa vän. Men en kväll i augusti slog jag igen min ytter dörren i ansiktet på honom istället för att pussas godnatt. Vårt första bråk. Det var hemskt. Jag låg vaken till klockan 3 på natten och grät oavbrutet. Jag vägrade prata med mamma och pappa om det. Klockan 3:36 ringde han och vi låg och pratade till solen gick upp. Nästa kväll träffades vi igen och allt var som innan.
Åren gick och innan jag visste ordet av var vi förlovade. Vi hade både åkt hem till byn vi vuxit upp i och besökte alla gamla ställen som betytt något för oss. När vi kom till skogen med träkojan gick han ner på ett knä och drog fram en ring. Jag nickade tyst och han kramade om mig. Sedan satte han på mig ringen och vi var förlovade. Vi bestämde oss för att flytta tillbaka till byn och skaffa en familj.
Nu är jag 87 och han är 89. Våra barn flyttade ut för längesedan och har nu också egna barn. Jag och min man bor fortfarande kvar i byn. Om kvällarna, när vi inte har något speciellt för oss, brukar han berätta historier för mig. Historier som han påstår är sanna. Och när han är mitt uppe i sitt berättande glittrar hans blå ögon som stjärnorna på natthimlen.
