Kapitel 4 - Skämtar du?

12.4K 116 82
                                    

Jag vaknade nästa morgon av att någon pratade. Jag satte mig upp i sängen och kollade mig omkring. Fick panik först, var var jag? Sedan kom jag ihåg att jag tillfälligt bodde hos Casper. Det kändes konstigt att sova hos sin lärare, minst sagt. Hade knappt sovit inatt, hade bara stirrat upp i taket, somnat, vaknat upp från en mardröm och repeterat allt igen. Klockan visade 11 på morgonen. Jag stönade och klev upp ur sängen. Jag grävde fram ett tajt linne, ville egentligen inte vara klädd så inför Casper, men var för lat för att söka efter något annat. Jag tog på de första jeansen jag hittade och sedan borstade jag igenom mitt hår och lät det hänga fritt på axlarna. Jag hade aldrig riktigt varit någon som sminkade mig så mycket, så jag lade bara på lite för att inte se ut som den zombie jag kände mig som. Jag tog min mobil och gick ner för trapporna. Jag chansade och svängde sedan till höger vid trapporna och jag kom dit jag ville - köket.

Casper stod lutad mot en köksbänk med en kaffekopp i handen.

"Godmorgon." mumlade jag och öppnade hans kylskåp.

Han log mot mig. "Godmorgon, sovit gott?" frågade han.

"Ja, du då?" han nickade och frågade om mina planer för dagen. "Jag hade tänkt åka in till stan och köpa lite nya kläder, men insåg att jag inte har pengar. Ingen skjuts heller."

"Jag kan betala, vad behöver du allt? Kan följa med, behöver lite nya kläder själv." sa han och drack en klunk kaffe. Jag tog en kopp och hällde i kaffe. Jag föredrog mitt kaffe utan något i.

"Jag ska bara köpa lite mera bekväma kläder och pyjamas, har inte packat ner något sådant." jag besvarade  hans fråga medan jag satte mig ner vid bordet för att äta frukost.

~~~~~

Vi kom hem sent den kvällen efter en lång shoppingrunda, med lunch & middag ute på stan. Casper var verkligen generös och jag fick massor köpt. Varifrån fick han alla pengar egentligen? Det fick bli en fråga utan svar tillsvidare. Jag fick dessutom lära känna Casper bättre, han var verkligen trevlig. Men det kändes ändå fel att lära känna honom så här mycket, han var ju trots allt min lärare. Casper hjälpte mig med att bära upp alla inköp till gästrummet. Jag satte mig ner på sängen och pustade ut. Vem kunde ana att en shoppingdag kunde vara så utmattande?

"Jag tänkte laga någon liten kvällsbit, vill du ha något?" undrade han.

"Öh.. Jag kan ta något smått." log jag.

Vi gick ner tillsammans, Casper åt några mackor och jag gjorde en fruktsallad. Vi sade godnatt åt varandra och sedan gick vi båda till våra sovrum. Jag var utmattad och somnade snabbt.

~~~~~

Jag vaknade upp vid 8-tiden av att solen sken rakt in i rummet, jag hade tydligen glömt att dra för gardinerna. Jag stönade och försökte allt för att somna om igen, men det gick bara inte. Så jag bestämde mig för att stiga upp och gå och äta frukost. Jag bytte om till en vit tröja och ett par mörka jeans. Jag satte upp håret i en slarvig hästsvans och tog mobilen i bakfickan. Sminket struntade jag helt totalt i.

Jag började sakta gå ner för trappan då jag plötsligt stannade upp. Casper pratade med någon, vem? Det var en kvinnoröst. Fan, hade han en flickvän? Jag fick total panik och rusade upp till mitt rum igen. Jag måste få prata med någon och jag litade på Emily bäst. Så jag tog fram mobilen, gick in i badrummet och ringde upp henne. Hon svarade snabbt.

"Hej Sam, hur är det?"
"Emily, jag är i en nödsituation!"
"Vad är det? Har det hänt något?"
"Du vet situationen med Bruce va? Efter att jag fick veta vad han höll på med så gick jag ut på en promenad och lugnade ner mig."
"Mm"
"Jag satte mig ner på en brygga, och skulle just gå iväg då Casper dyker upp.."
"Casper som i supersnygga gymnastikläraren?"
"Han är inte 'supersnygg', men ja.. Han lät mig inte gå, så  jag förklarade allt, att jag inte har någonstans att bo över lovet och så vidare..."
"Säg inte att du bor hos honom nu?!??" Emily nästan skrek.
"Ja, men lova att du inte säger åt någon. Detta är bara tillfälligt under lovet."
"Jag är så avundsjuk!!!"
"Emily... han är inte ens snygg?"
"Ja, du har dålig smak i killar, vi alla vet det.."
"Hur som helst, nu skulle jag gå ner och så hör jag en kvinnoröst!? Jag får panik, tänk om han har en flickvän?"
"Jag kan inte hjälpa, men du sa ju att detta bara är i cirka en vecka, så även om det skulle vara en flickvän så skulle det väl inte skada? Han är ju inte snygg sa du.."
"Du har rätt.. Men det känns som jag tränger mig in och stör dem.."
"Han erbjöd själv att du skulle få bo hos honom? Men jag måste gå, vi hörs, ha det så bra!"
"Jaa.. Hejdå!"

Så det samtalet hjälpte minsann inte.. Men jag samlade mod till mig och gick ner igen. Casper stod och lagade mat då jag kom ner.

"Godmorgon, du är tidigt uppe!" sa han och log medan han skar ett äpple i klyftor.

"Ja, har varit vaken rätt så länge redan." sa jag medan jag försökte höra om någon annan var i huset.

Casper nickade med ett leende som svar och placerade alla äppelklyftor på en tallrik tillsammans med en macka och gick sedan in i vardagsrummet.

"Sådär gumman, ät det här." hörde jag att han sa. Gumman? Vad händer? "Samantha, kom hit, är du så vänlig?" Shit. Shit. Shit. Jag gick in i vardagsrummet och kunde inte tro mina ögon.

"Samantha, här är min dotter, Alaina."

Shit. Skämtar du?

~~~~~

Förlåt, har inte uppdaterat på väldigt länge! Det har hänt mycket negativt i mitt liv & skolan har varit stressande. Men nu är jag tillbaka & uppdateringen kommer bli bättre från och med nu!

Has llegado al final de las partes publicadas.

⏰ Última actualización: Mar 06, 2016 ⏰

¡Añade esta historia a tu biblioteca para recibir notificaciones sobre nuevas partes!

Kär i min lärare?Donde viven las historias. Descúbrelo ahora