Iskall död

Del 2 - Mordet

Ett pang väcker Eleonora, samt trumpetfanfarer från grannhuset. Typiskt att de ska jaga just på lördagar, tänker hon. Och varför spelar Edgar trumpet såhär dags? Klockan på det vita nattduksbordet visar 07.43. Hon reser sig sömnigt upp och tar på sig morgonrocken, ingen idé att försöka somna om. Hon tänker överraska Kalle med lite frukost på sängen, som en liten ursäkt för det som hände igår. Smygandes tar hon sig nerför trappan och in i köket, där hon börjar göra i ordning ostmackor och kaffe. Eleonora ställer allt på en bricka, prydligt och fint, och börjar gå upp igen.

Det första hon ser när hon kommer in i Kalles rum är att det brinner en brasa i den öppna spisen. Konstigt, tänker hon. Han som är så känslig för värme.
"Dags för frukost" småsjunger hon, och drar försiktigt av Kalle täcket. Men hon hejdar sig tvärt när hon ser hans bröst. Ett stort, blodigt hål markerar att något snabbt och hårt har träffat honom där. Ögonen stirrar oseende. Eleonora tappar brickan, som faller till golvet med en duns. Hon känner ilskan breda ut sig i kroppen. Någon har mördat Kalle, tänker hon. Någon har mördat honom, och hon tänker ta reda på vem.

Eleonora ser sig noggrant omkring. Blodet är flytande, så mordet kan inte ha skett för så länge sedan. Men annars finns det inget misstänkt i rummet. En prydlig hög med kläder ligger i en öppen resväska, och några pennor samt papper ligger på skrivbordet. De blommönstrade tapeterna matchar sängkläderna, och delar av den före detta kaffekannan ligger utspridda över hela golvet. Sakta går hon fram till Kalle. Hon viker upp kanterna på lakanet runt Kalles kropp, och lyfter ömt upp honom. Och då ser hon det. I mitten av madrassen, ungefär där Kalles hjärta var, finns ett blött hål. Snabbt lägger hon ifrån sig kroppen på golvet och springer till sitt rum. Eleonora öppnar labbväskan hon har fått av universitetet och tar fram ett provrör. Tillbaka i Kalles rum trycker hon försiktigt provröret mot madrassen, och håller sedan upp den ljusröda vätskan. Hon vet inte vad det är, men det kan säkert vara användbart.

Nere i köket sitter de andra redan vid bordet. Louise och Helena i morgonrock, och Henry i jaktkläder.
"Jag vill veta exakt vad ni gjorde och var ni befann er inatt och imorse." Eleonora sätter sig bestämt ner. De andra ser förvånat på henne.
"Älskling, har det hänt något?" Helena närmar sig henne med en oroat uttryck i ansiktet.
"Kalle är död."
Eleonoras ord träffar dem med ett slag och värmen från den sprakande elden i den öppna spisen känns plötsligt lika avlägsen som solen under en iskall vinternatt. Henry kollar upp, men undviker att se Eleonora i ögonen när hon sveper med blicken över rummet.
"Och du tror att någon av oss är skyldig? Att vi skulle ha mördat honom?" säger Louise förnärmat.
"Louise!" Helena kollar förebrående på sin dotter. "Hur kan du säga så?" Hon går fram till Eleonora och kramar henne mjukt. Eleonora känner hur tårarna börjar komma, men hon håller dem inne och skjuter mamman ifrån sig.
"Jag kommer gå över till Edgar senare idag. Och ni" Eleonora ger Louise, Helena och Henry varsin kall blick, "är alla misstänkta tills jag har kommit fram till något annat. Så vad gjorde ni inatt?"
Helena kollar sårat på Eleonora och säger ingenting. Louise riktar ilsket blicken mot det ljusa trägolvet, och Eleonora tittar utmanande på sin pappa.
"Jag gick upp tidigt imorse för att jaga" börjar Henry, "men kom tillbaka runt kvart i åtta. Geväret funkade inte riktigt som det skulle, så jag ska åka in till stan en sväng senare idag."
"Såg eller hörde du något konstigt?" Eleonoras ilska bedövade alla andra känslor. Mördaren kan vara vem som helst, till och med hennes familj.
"Nej, förutom Edgars trumpetfanfarer som skrämde iväg alla djuren. Och det klockan halv åtta en lördagsmorgon!" Irriterat stryker han bort det vita håret ur ansiktet.
Eleonora vänder sig till Helena.
"Jag sov ända till för tio minuter sedan." Hon gör en gest mot sitt bruna, toviga hår.
"Väcktes du inte av skotten? Eller trumpeten?"
Helena ler svagt och håller upp ett par öronproppar.
"Bra att ha om man sover bredvid ett snarkmonster som honom" säger hon och ser åt Henrys håll.
"Tja, jag försökte sova. Vilket jag också lyckas med, när vissa personer inte går upp klockan fem för att jaga!" Säger Louise med en irriterad sidoblick på Henry.
Det här leder ingen vart, tänker Eleonora.
"Jag går till Edgar." Hon reser sig upp och tar på sig sina ytterkläder. Några sekunder senare är hon ute.