Mina tankar i dina händer

1. Jag

Det finns en fråga jag ställer mig ganska ofta. Ibland på morgonen, vissa gånger mitt under lunchen och andra gånger under natten. Frågan jag ställer mig själv är - när är det min tur? Den frågan har jag ställt mig själv så pass många gånger att jag tappat räkningen. Jag undrar om jag är den enda som ställer den frågan. Finns det någon annan i denna vida värld som också väntar på sin tur? Sin tur att känna kärleken. Känna sig levande.

Är du som jag? Välkommen. Är du inte som jag? Gör vad du vill.

Kan någon förklara för mig vad kärlek egentligen är? Är det ett definitionsbart ord? Finns det något man kan peka på och säga "det här är kärlek?" eller är det så hemskt att det hela bara är en illusion? En illusion som vissa valt att tro på.

Om ingen människa är den andra lik och ingens historia är någon annans lik betyder det att jag kan leva ett liv utan kärlek? Skapa en historia fri från kärlek? Gud, det låter som om kärlek vore en hemsk sjukdom som jag vill undvika. Jag bara undrar, är det möjligt att leva hela livet utan att bli älskad och älska? Jag har tyvärr inga svar och dessvärre inget facit i hand. Kommer min tur att komma?

Jag fortsätter att undra. Finns det någon själ därute som någonsin kommer att kunna älska mig. Alltså på riktigt, älska mig, fullt ut. Se min sårbarhet och min bristfällighet och ändå vilja stanna med mig. Finns du därute? Och kommer jag att kunna älska dig? Kommer jag att få uppleva kärlek, förstå kärlek? Är det garanterat att alla får uppleva kärleken? Handlar det om tur? Att befinna sig vid rätt ställe, vid rätt tidpunkt? Kanske får man den chansen en gång i livet och så har jag missat den. Eller finns det fler chanser? Handlar det ens om tur? Vad är kärlek egentligen?

I mitt huvud ser jag två unga nykära själar. Deras ögon glittrar av lycka. Deras leenden verkar vara för all evig tid. Inom mig växer en oro. Kommer jag känna som dem en dag? Jag vet inte ens vad dem känner. Men det måste vara något fint. Väldigt fint.

Jag slänger mig på min säng, sluter mina ögon och frågar universum; när är det min tur?