We Were ''Perfect''

1 år och 7 månader tidigare

-Jag kommer ihåg första gången jag träffade dig.Sa jag och fnittra till

Justin stannade upp mitt i rörelsen och tog bort sina läppar från min hals.

-Jag kommer ihåg att du  gick fram till mig och frågade om du fick ta en bild med mig,det går inte att beskriva chocken jag kände vid det tillfället. Jag menar vem skulle inte bli chockad?

Det blev tyst.

Han sa inte ett ord på flera sekunder.

-Keep going.

-När blixten från kameran slogs på sa du: Jag är Justin by the way.

-Och du svarade jag vet,när jag frågade vem du var..svarade du..A mad little girl.

Jag log ett svagt leende.

Jag kommer ihåg allt från den dagen.

Hur han sedan tvingade mig att visa honom runt i Stockholm.

Han hade inte kunnat ett enda ord svenska första gången vi träffats.

Men även det tvingade han mig att lära honom

Jag har aldrig riktigt förstått varför han plötsligt blivit så intresserad av Sverige.

Varför han kom fram till mig och frågade om han fick ta bild med mig när det egentligen skulle varit tvärt om.

Och nu ligger vi här.

I hans säng i USA.

-Varför..?

-Varför vadå? Frågade han och la sig ner bredvid mig.

-Kom du fram till mig?

Han skratta till.

-Direkt jag såg dig..Visste jag att du var speciell.Jag kände mig tvungen att gå fram,prata med dig.Det kanske va lite ytligt då jag bara sett ditt yttersta men vad ska man göra?

Jag slöt mina ögon.

-Nejdå.Jag är glad att du gick fram annars hade vi inte varit här tillsammans idag.

-Kanske inte.

-I love you babygirl sa han och lutade sig framåt och kysste mig lätt.