Barbie Smal

Kapitel 1

Sammys perspektiv
Jag ser på mig själv i spegelen och vrider lite på mig. En djup suck lämnar mina läppar och ångest börjar växa inom mig.
"Varför kunde jag inte fått bli barbie smal?", tänker jag för mig själv och fortsätter vrida lite på mig då jag hör min mamma ropa, "Sammy du måste skynda dig! Du kommer komma sent till skolan!".

Långsamt går jag ner för dom bruna trä trapporna och forsätter sedan vidare till ytterhallen där jag sätter på mig mina svarta Doctor Martens. När jag kommer ut möts jag av en kall höst vind och drar upp min halsduk lite så att den täcker mitt runda och tjocka ansikte. Jag försöker gå så långsamt jag kan till skolan eftersom ju närmare jag kommer desto mer vill jag bara springa därifrån.

När jag tillslut kommer fram till skolan går jag in till mitt klassrum och känner hur allas blickar börjar bränna mig i ryggen. Jag går så snabbt jag kan för att undvika blickarna och jag sätter mig på min plats, längst bak.
- Okej, idag ska vi prata om renässansen och hur den har påverkat oss människor, säger min lärare när han lyckats få tyst på oss.
- Ni ska jobba två och två, lägger han sedan till när ingen i klassen svarar honom.
- Får vi bestämma vilka vi ska vara med?, frågar Sanna, ledaren till "coola gänget".
- För jag tror ingen vill jobba med Sammy, lägger hon sedan till och alla börjar skratta.
Jag vill så gärna ställa mig upp och slå sönder henne i små bitar men istället låsas jag som ingenting har hänt och forsätter kolla uttråkat i historia boken.
- Sanna, så säger man inte om sina klasskompisar, hör jag våran lärare säga med en allvarlig röst.
- Meh, det är ju sant, svarar Sanna tillbaka och jag kan känna hur hennes blick borrar sig fast på mig.
- Sanna!, hör jag min lärare säga och jag märker hur hans röst börjar bli lite högre och mer bestämd.

När lektionen är slut går jag så snabbt som möjligt till mitt skåp innan jag fortsätter till tjejtoan. Jag går in i ett av båsen och sätter mig på toalocket innan jag ger ifrån mig en djup suck.
'' Varför måste det vara såhär?'', tänker jag och ser på mina svarta Doctor Martens. Jag fortsätter sedan kolla på mina händer innan jag tar upp en liten spegel ifrån min ryggsäck och börjar granska mitt ansikte. Jag har ett rätt så runt ansikte med svaga drag av en dubbelhaka, smaragd gröna ögon, en liten men tjock näsa och ett par rätt så fylliga men smala läppar.

Jag tycker egentligen inte att det är något fel på mitt ansikte förutom dubbelhakan då. Kroppen är en annan femma och det är den som jag är mest missnöjd med då jag känner mig så klumpig och stor.
Medans jag sitter där och granskar mitt ansikte hör jag hur dörren till tjejtoan plötsligt slåss upp och sedan en massa skratt och fnitter.
- Asså, har ni sett Sammy idag?, hör jag en tjej fråga och en massa skratt börjar eka i tjejtoan.
Jag drar upp benen lite så att dom inte ska märka att jag tjuvlyssnar på dom.
- Haha, aa det har jag. Och har ni märkt att Sammy har blivit tjockare?, fortsätter en annan tjej att fråga och jag kan verkligen se framför mig hur hennes flin blir kallare när hon säger det.
- Ja, hennes dubbelhaka blir bara tydligare för varje dag, men det är inte så konstigt då det ända hon äter är McDonalds mat, svarar den första tjejen och skrattar kallt åt det.
Jag känner hur hennes ord blir som knivar i hjärtat på mig och ilskan blir bara starkare och starkare, men jag sitter kvar där jag sitter eftersom jag inte vill ställa till med problem.

Tillslut går dom äntligen ut från toan och jag öppnar sakta dörren till mitt bås innan jag ser på mig i den stora spegelern vid handfaten.
''Jag måste ändra på det här'', tänker jag innan jag går ut och emot nästa lektion.
''Och det börjar redan i morgon'', fortsätter jag tänka och ger ifrån mig ett lite flin.