Mörkrets frälsning

En gång...

   Den här berättelsen började en mörk dag hos bennettsens, annars kända som ödesläggarnas, källare i ett gammalt nedbrutet tempel.
   Ljuset kastade mörka skuggor på väggarna när växtens sken växte starkare och starkare. Elijah, visdomens Gud såg koncentrerat på medans ljuset successivt blev kraftfullare.
  Han lyfte sin blick till kvinnan framför sig som bar en enkel armlös kaftan som gick i beige och guld.
- Vad menas med det här?, fråga Elijah i en ensidig ton.
Sheila Bennett, den yngsta i bennettsens systerskap steg fram. Hennes hasselnötsfärgade ögon avspeglade både hopp och förtvivlan.
- Det är en profetia, svarade hon med en röst len som silke.
Ayanna Bennett, den äldsta i syskonskaran, uppstod i den förfallna källaren. Hon gick med grace in i rummet. Med en sådan grace som gjorde att man omedelbart fick respekt, vem det än gällde.
Hon bar en medelhavsfärgad broderad klänning med mönster utav guld och silver. Hon bar en harmonierande krans utav silverlöv som omsorgsfullt hade flätats in i hennes chokladbruna vågor.
Allt i en harmoni till hennes gyllenbruna hud.
- Vad menas med det här?, frågade Elijah igen fast till den äldsta Bennetten , med en liten antydan till irritation i rösten.

- Vad som menas är, att dagen vill komma när ljus frestar mörkret. Och mörkret drar sig till ljuset, ända tills ljuset är uppslukat utav mörker. Och ljuset ska föra mörkret in i ljuset ännu en gång. Svarade Ayanna i en hårresande röst.

Elijah reste sig upp och gick med långa steg mot dom två ödesläggarna , hans mörka skinnväst glänste i skenet av växten och gav honom en hotfull skugga medans han gick mot dom.
- Kan ni vara lite mer specifika, svarade han nu helt utan tålamod.
Om det var något Elijah inte gillade så var det att bli lurad och ifall dom ljög skulle dom få betala ett mycket högt pris. För han hade redan sina misstankar om vem det handlade om.