Pewdiepie's Child (Swedish)

Jag vill fortfarande...

Felix's POV

Året är 2012. Några år sedan Joel... Försvann. Vi saknar honom, men jag saknar honom mest. Han var mitt barn, min son. Det känns lite bättre nu, tiden läker alla sår. Vi är på kyrkogården.

"Joel," Marzia kvider ut hans namn. "Vi är så ledsna."

Jag lägger en beskyddande hand om hennes axlar. Hon gråter inte, hon är för ledsen för att gråta. Det låter konstigt, men det är ett stadie man går igenom. Marzia och jag är fortfarande ihop. Jag trodde att hon skulle lämna mig efter Joels död, men det gjorde hon inte. Vi söker tröst i varann. Det är så det är. Marzia har aldrig mer pratat om att skaffa barn, men jag vill fortfarande. Jag vill se ett liv växa upp med oss... Men jag är inte säker på om Marzia vill det. En moders sorg efter att ha mist sitt barn måste vara enorm.

Marzia's POV

Jag kan se att Felix fortfarande vill ha ett barn. Jag kan se glöden i hans ögon, ivern, och avundsjukan när vi möter föräldrarna och barnen i hamnen.

Jag skulle vilja, men jag vet inte om jag kan.

"Marzia, euhm..." Felix gör en paus. "Jag vill fortfarande... Ha ett barn, menar jag. Jag känner att vi kan."

"Det känns fel. Vi kan inte ersätta Joel med ett annat barn. Jag klarar det inte fysiskt heller Felix..."

"Men vi kan ju adoptera!"

"Adoptera?" Säger jag och glor på honom.

"Ja, ett annat stackars barn behöver ju hjälp! Vi kan hjälpa denne, Marzia. Vi kan fortfarande bli en liten familj!!" Felix's ögon glöder av entusiasm.

"Felix, jag vet inte..." Jag kliar mig i nacken.

"Jag vet att vi kan. Joel skulle väl vilja att vi fortsatte. Att vi blev lyckliga igen? Huh?"

"Jo..." Ett litet leende sprider sig på mina läppar. Joel skulle säkert vilja att vi uppfyllde vår dröm. "Det skulle han."

"Det är mycket jobb med att adoptera. Är du redo att gå igenom allt detta med mig?"

"Ja, ja det är jag."