Livets Hårda Skola

Resenären

En sång av T. T. Sjöblom

Jag stiger på tåget i Hangö, på väg mot en avlägsen ö
Tåget är litet och tråkigt, men man måste ju träffa sin mö
Stationerna susar förbi mig, ett par människor stiger ombord
Snart ser jag Karis i fjärran, jag känner mig illa till mods

Här är det tyst som i graven, även en varm junidag
På stationen står väntande människor, alla är äldre än jag
Tåget mot Åbo är kommet, jag stiger ombord vid vagn två
Jag avbryter resan i Salo, himlen är oskyldigt blå

Tre timmar löper så långsamt, men vad kan man göra åt det
Jag vandrar och äter och shoppar, så kanske det går snabbare
Till slut kommer bussen emot mig, jag tar mig dit och går på
Snart ser jag Dalsbruk i fjärran, där får jag vänta och stå

En bil kurvar in på stationen, den körs av en underbar mö
En kvart har jag fått stå och vänta, att hon kommer hit från sin ö
Hon kör hela vägen till Kasnäs, och ler som den vackraste dag
Nu ser jag färjan framför mig, men vi måste vänta ett tag

En tid vi får vänta i Kasnäs, innan färjan till Rosala går
På färjan vi huttrar tillsammans, och vinden den tar i vårt hår
Men ön den är klargrön och kokhet, ja nu känns det verkligen bra
Nu är jag framme på holmen, resan är slut för idag

Efter den utdragna resan, stiger jag på i ditt hus
Jag får den fantastiska gåvan, det är en kyss från en ros