Sara går in i köket och plockar fram frukosten och sätter sig sen vid köksbordet och börjar äta frukosten. Jag ser tidningen på bordet och tar upp den och ser rubriken... " Man Våldtog 15 årig flicka" och jag tänkte genast "Ååh nej stackars flicka", varför ska detta hända, varför ska det alltid vara tjejer som blir våldtagna och varför ska vi alltid va försiktiga när vi är ute och går...? Men det är ju så vanligt så det är väl inte så många som tänker på det som jag gör och just då i den stunden. Precis då kommer mamma in i köket och jag lägger undan tidningen och försätter äta min yoghurt och tuggar på min macka och låtsats som om ingenting hänt.
- Ska inte du till skolan? frågar Mamma
- Jo det ska jag säger Sara
- Ja men då får du skynda dig för klockan är 06:45 och din buss går ju om en halvtimme säger mamma. Jag tittar på klockan och "shiit det stämmer ju faktiskt", jag skyndar mig att äta upp och lägger disken i diskhon. Jag springer upp till mitt rum och klär på mig mina kläder, det tar ungefär 5 minuter att gå till bussen så jag får strunta I sminket idag utan det jag hinner göra är att borsta tänderna och borsta håret så jag gör det och springer sen ner till hallen. Jag tar på mig mina ytterkläder och säger hejdå till mamma - Hejdå mamma
- Hejdå ropar mamma och sen stänger jag dörren efter mig. Jag jäktar/springer till bussen och ser på håll att några av de andra i klassen som ska med samma buss står där och då har jag tur för då har den inte kommit än. Jag tittar på klockan och ser att den ska komma om tre minuter. Efter tre minuter kommer bussen och jag kliver på den och sätter mig på ett ledigt säte. Som vanligt så är det alltid killarna längst bak och i mitten som väsnas mest och skriker till varandra och pratar högt och håller på, det hjälper INTE om man säger till heller! men jag tänker mycket på det där om varför det aldrig är tjejerna som pratar/väsnas mest och varför lyssnar de inte när vi tjejer säger till! Men jaja någon gång i livet kanske vi får veta det tänker jag och pluggar in hörlurarna i öronen och sätter på musiken, och den spelas ganska högt så jag hör inte killarna där bak längre och jag tror till och med att jag slumrar till lite.
YOU ARE READING
Osynlig Makt
RandomSara är 16 år och lever ett helt vanligt liv men hon är inte lika omtyckt som killarna för att de är störst och bäst. Dem är mer värda så hon lever i en värld med mycket genusperspektiv och där tjejerna ska vara försiktiga och så vidare. Hon tänker...