Osynlig Makt

Kapitel 2

Jag vaknar till lite av att bussen bromsar och ser att vi nästan är framme vid skolan (ungefär 3 minuter kvar) så jag tar ur hörlurarna ur öronen och stänger av musiken och lägger ner hörlurarna i väskan. Bussen stannar utanför skolan och jag kliver av bussen, när jag kommer ut från bussen så märker jag att det regnar så jag springer in till skolan (för att inte bli blöt). Jag öppnar mitt skåp och tittar på schemat och ser... "Ååh nej! Tänker jag, Jag har No med Maria nu... men jag tar i alla fall fram mina saker och letar efter min bästa kompis Nina... Jag ser att hon står vid sitt skåp och pratar med Sofia och Malin (två andra tjejer i klassen) så jag springer fram till dem. Vi säger Hej till varandra och några minuter senare så öppnar Maria dörren och vi går in och sätter oss. Som vanligt så är det killarna som pratar mest och tjejerna pratar också men inte lika högt och så kommer Maria in och stänger dörren och börjar prata och tjejerna tystnar men killarna fortsätter prata men Maria ska dela ut några lappar och hon förklarar, går igenom de och delar ut dem och det första jag ser eller ställer fast blicken på är framsidan på paprena och hur hela själva papperet ser ut, färgerna, bilderna, texten och då tänker jag i samma stund "VARFÖR är det så?" Varför ska det alltid vara blått för killarna och rosa för tjejerna? Varför har de en bild på en tjej med långa ögonfransar och långt hår men inget om yrken som på killarnas som fick bilder med olika yrken t.ex ambulans, polisbilar, och mycket mer men de fick ingenting med utseende. Varför?." Men det kan man ju heller inte veta, men det är så typiskt. Efter vi har fått lapparna så ska vi slå upp Biologi böckerna s. 395, vi jobbar med hjärnan nu och det är faktiskt ganska intressant men jag gillar inte Maria så mycket...
-
-
- Då lägger vi ihop och nu är det dags för lunch säger Maria.
"Alla" eleverna tar sina mobiler och springer ur från Klassrummet till sina skåp. Men det gör inte jag utan jag tar min mobil och går lugnt ut från Klassrummet och går till mitt skåp.