Sanningen

KAPITEL 1-PANIKEN

PANIKEN

*Oskar

Jag vaknar av att jag har ont i hjärtat! Jag lägger min händ på min panna och känner hur varm den är! - har jag feber? Säger jag lite högt för mig själv! Jag känner också att mina händer är full av svett. Jag reser mig upp och får direkt kramp i hjärtat, känns iallafall så. Jag reser mig försiktigt upp och sitter på sängen. Jag dricker vatten ur glaset som jag har på mitt nattduksbord. Reser mig från sängen och mot dörren. Jag Tar försiktiga steg! Trycker ner dörrhandtaget försiktigt och öppnar dörren. Det knakar lite! Ser mig om o dörren till mamma och pappas dörr står på glänt. Tar små steg mot dörren och går in. Ser att mamma har täcket upp vikt till midjan. Smyger åt mammas sida av sängen och drar upp täcket! Just när jag ska vända mig om ser jag att mamma har ett blåmärke på kinden och två tablett burkar på nattduksbordet! Jag blir lite orolig! Jag går till badrummet och tvättar ansiktet. Sedan går jag till mitt rum och tar på mig mina kläder! Efter att jag hade tagit på mig mina kläder gå jag till köket och gjorde en macka med juice! Jag åt min frukost lugnt och sakta. Efter att ha ätit upp mackan och druckit juicen la jag tallriken och glaset i diskmaskinen. Gick snabbt och borsta tänderna. Gick sedan mot sovrummet tog väskan och mobilen ur laddaren. Jag gick till hallen och tog på mig mina skor och min jacka o nyckel! Jag gick ut ur dörren och låste den efter mig! Just när jag skulle ta första steget på trappan fick jag krampen igen. - Åå vad är det som händer, sa jag för mig själv. När jag kom ut mot gården så såg jag Tant Åsa vattna blommorna vid bänken-Hej, Oskar! - hejsan! - hur har du det? Frågade Tant Åsa och rynkade på pannan.- bra, sa jag tveksamt och kollade bort direkt!-bra, jaja,ha en trevlig skoldag!- tack! Sa jag och fortsatte att gå mot skolan! Väll när jag var framme i skolan såg jag att Hugo stod och väntade vid ingången till skolan. Hugo är min bästa vän och har alltid varit det sedan förskolan.
- Hej, Oskar, sa Hugo med värdens leende.-Hej, sa jag och försökte värka glad men egentligen inte det. - varför så glad Hugo, sa jag och rynkade på pannan?- inget förutom att min familj ska på en resa till Gran Canara - grattis,sa jag och blev jätte glad för Hugos skull. men oxå lite avundsjuk för att min familj aldrig skulle göra nåt sånt-tack, sa Hugo medan han var lutad att gå mot klassrumsdörren! Och så kom vår lärare Josefin och blåste på sin visselpipa, ill röd som en tomat! - kom in nu alla barn , sa hon så högt hon kunde. Alla barnen trängde sig igenom dörren och in genom kapprummen. Det var väldigt högljutt inte i kapprummet medan barnen tog av sig sina Jackor osv.
När vi kom in i klassrummet och skulle sätta oss var mina tankar borta långt borta! Jag tänkte på att varför mamma hade tabletter på sitt nattduksbord! Hon var ju inte sjuk eller så! Eller?-Oskar, Oskar, hörde jag någon säga! Jag hade tydligen råkat sova bort i mina tankar att jag glömde vart jag var. Så jag satt i klassrummet och stirrade in i väggen. -Oskar, sa läraren och var lite ireterrande! - ursäkta mig, sa jag och gnuggade mig i ögonen! - hur mår du? Du ser inte särskilt bra ut!, sa läraren och kom mot mig och la handen på min panna! -oj, du har ju feber och en hög också! Sa läraren! -Gå till skolsystern så ringer jag dina förä.... -Nej inte mina föräldrar,avbröt jag henne med! Jag mår bra jag behöver bara vila! - är du säker, om du säger så, Ok, gå till personalrummet medans!, sa läraren medans hon såg förvirrad ut och chockad.

Kl  14:30 🕝

Oskar vakna,vakna. Jag kände en hand på min axel som lät som Mia, skolsystern. Det var hon. Jag bad om ursäkt och satt mig upp- skolan slutade för 1 timme sen, sa hon med en röst som om jag var
4 år eller nåt!jag kollade på kl och den var halv tre. Jag tänkte direkt måste hem,de kanske är oroliga. Jag sprang hem med full fart! Jag Stod utanför ytterdörren och tog ett djupt andetag! Tog fram mina nycklar och öppnade dörren! Jag går in genom dörren och säger högt - jag är hemma nu! Inget svar. Blir nästan lite orolig. Tar av mig ytterkläderna och små springer till
sovrummet ( mammas o pappas). Jag ser att dörren är stängd. Jag knakar, inget svar. Nu fick jag verkligen panik. Jag grep tag i dörrhandtaget för att öppna dörren. Dörren är låst! Hallå skrek jag och bankade på dörren! HALLÅ,HALLÅ ÖPPNA SNÄLLA, SNÄLLA VAD SOM HELST ÖPPNA, skrek jag medan jag grät. Nä nu, jag tog bort tårarna från kinderna och tog några steg bak. Jag sprang till dörren så att den skulle öppnas. Det gick inte. Jag gjorde så ett par gånger och till sist, öppnades dörren. Jag ramlade på sovrumsgolvet. Jag ställde mig upp så fort som möjligt. Jag står stilla som en staty och börjar få tårar. Jag kunde inte andas. Jag fick liksom den där krampen som brukar komma ovanligt och en andnings-attack. Jag försöker prata men finner inga ord. Jag stammar. -aaa....aaa. Vad ska jag ta mig till, tänker jag.För den synen som jag ser nu ska inte ett barn uppleva. Att se sin mamma liggandes på sängen med tabletterna i ena handen och en kniv i andra!!!!!!!

Jag hoppades att ni gillade min bok det kommer kapitel 2 så snart som möjligt.
-Esko👍👍👈🏽👈🏽😀😀😂😂😂