Sanningen

Kapitel 2 - MAMMA

AMBULANSEN OCH MAMMA.

-mamma vakna jag ber dig vakna. Mammmmmmmmaaaaa. jag springer ut till hallen och tar ut min mobil ur jack fickan. - 112, slår jag och lägger mobilen mot mitt öra. - hallå, hör man en kvinna säga i andra ändan av luren med en skånsk dialekt. Hallå, halv skriker jag. Ambulans, jag behöver ambulans och snabbt. Min mamma hon ligger avliden på sängen, säger jag och lägger min hand på min panna. Kvinnan i andra änden av mobilen frågar om adress. Jag ger henne adressen och springer till mamma igen i sovrummet. Efter 2 minuter kommer två personer i dräkter som de i ambulansen jobbar med har. Medan de håller på och hjälper min mamma i sovrummet springer jag till mobilen igen och ringer till pappa.- hallå, säger pappa i änden av mobilen. Jag förklara för pappa vad som händer. Pappa tystnar till. Pappa säger att han är på väg. Jag har de som kommer från ambulansen bearbetar med mamma.Sedan har jag ett fniss i andra änden av mobilen som jag fortfarande har kvar vid mitt öra. Jag hör att det låter som pappa och den andra personen låter som en kvinna. Skitsamma, tänker jag för mig själv. De tar mamma ut till ambulansen som är ute på gården. Jag sitter på framsätet och grinar lite för mig själv. Ambulans sirenerna  låter för fullt. Äntligen är vi framme på sjukhuset, de tar ut till mamma ur ambulans bilen och in till sjukhuset. Jag springer efter med full fart. De tar in mamma i ett rum. De släpper inte in mig. Jag tittar på entrén till sjukhuset.- kom då, kom, mumlar jag för mig själv. Till  sist ser jag pappa kommandes mot mig . Efter en stund ringer pappas mobil och pappa ber mig att gå och hämta vatten åt han. Jag går direkt och hämtar. När jag kommer tillbaka är inte pappa där. Jag ser mig omkring. Han står i ett rum. Jag går mot dörren som står på glänt.direkt när jag ska knaka hör jag pappa säga,- ja, jag vill också vara hos dig nu men kan inte. Ring inte mig mer ok. De kan misstänka nåt. Jag ringer imorgon. Ok hejdå,puss!!! Jag knakar på dörren och pappa säger till personen i andra ändan av mobilen - aja, kan inte prata nu ringer sen hejdå! Jag går in genom dörren och där står pappa och ser lite stressad ut. -ja, du har mitt vatten bra, sa  han och drog plastglaset ur min hand!- mm, sa jag och kollade förtvivlat på pappa. Han drack ut plastglaset och skyndade sig ut. Jag stod kvar vid dörren och tänkte, är han otrogen mot mamma? Vem var det i telefonen? Jag måste få reda på detta! Jag gick mot rummet som mamma var i. Jag satt mig på stolen som var utanför rummet. Mamma varför gjorde du det, varför, sa jag för mig själv. Efter ett tag kom doktorn ut från mamma rum. Jag hoppade ur stolen som jag satt på och for till läkaren. - vad är det, sa jag till doktorn. Din mamma mår bra, men hon måste villa mycket och hon har lite problem i sina lungor,sa han och la sin hand på min axel, doktorn går sin väg och där står jag själv. Jag känner att pappa drar min hand in till ett rum.
nå, säg till mig vad du hörde när jag pratade i telefon,säger pappa med en blick

Jag- ehhh, inget. Säger jag med låg röst,

Då ger pappa mig ett slag på kinden.
Pappa- SÄG, LJUG INTE FÖR MIG UNGJÄVEL.

jag springer ut ur rummet som pappa drog mig till och ut till entrén. Jag springer och springer tills jag kommer till parken som ligger i närheten.
Jag stannar till. När jag känner hur det hör så himla ont i hjärtat. Jag sätter mig på närmaste bänk i park. Jag sitter och lägger min hand på bröstet för att känna hur hjärtat slår.
Jag känner saknat men säkert hur det kommer någon bakom mig. En skugga syns på marken. Och vinden susar förbi med ett svep. Jag blir livrädd.
Det kommer närmare och närmare. Och jag känner en kall hand på min axel.  Jag vänder mig snabbt om och håller andan. Och där står...

Fortsättning kommer. ...