Wouldnt it be nice if we where older (Larry fanfic)

Kapitel 4

Louis perspektiv

Idag så ska mitt barn födas, så jag ska på ett möte med Modest. Jag orkar egentligen inte gå, men vi ska diskutera hur jag ska vara under tiden som barnet är i fokus. 

Jag tar och dra mig upp ur sängen och ur Harrys varma famn. Jag drar på mig svarta tajta jeans, en vit t-shit och en jeans skjorta. Jag går ner i köket och tar ett glas mjölk. 

Klockan slog 11 och jag började knyta mina skor. Precis då så kommer Harry ner och har ett papper i handen. han vecklar ut de och på pappret står det stort och tydligt "JAG HAR TAPPAT RÖSTEN". Jag skrattar och han ger mig en sur blick. Men sen drar han in mig i en stor varm kram, han ger mig sen en lätt kyss i pannan innan han går in i köket och jag försvinner ut igenom dörren. Men jag vänder då jag kom på ett fantastiskt förslag enligt mig.

-Harry, när jag kommer hem ska vi ha ett filmmaraton, och äta massa glass!!

Sen försvinner jag ut genom dörren igen. Blifärden till Modest kontor tar ungefär 1 timme då Harrys och mitt hus ligger lite utanför LA. Under tiden tänker jag på hur bra Harry och jag har det och hur arg jag blir när vi varje möte behöver höra att vi inte får sitta brevid varandra och knappt får ha ögonkontakt. Men allt mitt funderande gör att bliresan går snabbt och tillslut så kommer jag fram till kontoret och när jag kommer in så ser jag hela styrelsen av Modest och hör ett:

-Hej Louis, hur mår du idag?

Harrys perspektiv

Sedan Louis åkte till mötet med Modest så har jag städat i vårt hus, eftersom jag inte kan prata heller så har jag skickat massa mail då jag inte kan ringa och prata. Dagen går jättelångsamt och jag kan inte titta på film för de skulle Louis och jag göra ikväll när han kom hem. Så det slutade med att jag bara låg i soffan under en filt med te. Jag tog till slut vår Klippbok. Där har vi allt om våran resa, från X-faktor till där vi är idag. Vi sätter fortfarande in bilder som vi tycker blir fina. Men det är mest Lou som fixar Klippboken.

Detta var när Harry skulle åka bort och jag var tvungen och säga hejdå framför kameran. Jag fick inte kyssa honom så som jag brukade...

Jag log för mig själv, jag minns det så väl. Och jag minns också när kameran var av, hur vi gick in på toaletten på flygplatsen och bara stod och tittade på varandra, vi grät. Sen så kysste vi varandra, inte så målmedvetet som vi brukar, utan försiktigt, lätt och med mer kärlek än man kan förstå.Utan att veta det rann det tårar ner för min kind där jag låg i soffan, men det här var glädjetårar.

Vi när vi gör vårt hemliga tecken, innan någon visste vad det betydde. 

Det är fortfarande vårt tecken, men såklart har alla Larries kommit på det. Men vi fortsätter göra det då och då, för att visa dom att dom har rätt, och att dom ska fortsätta med vad dom gör. Tillslut kanske vi blir fria...

Den här är bara för söt!

Det var jag som hade satt in den här bilden. Men den är söt, det tycker Louis med.

Men den här är sötare!

Och den här hade Lou satt in precis efter jag satte in den förra bilden. Jag tyckte båda var lika söta, om inte min bild var sötare. Efter att ha tittat på bilder länge så somnade jag, med Klippboken i famnen. Jag märkte inte att Louis kom hem.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Författaren talar!

Jag  vet att jag lovade att Freddie skulle komma i det här kapitlet men jag bestämde mig för att vänta lite med det ;) Så ni får ha tålamod och får lov att vänta, men snart kommer det. Troligtvis nästa kapitel.

En annan sak också: Jag kommer troligtvis göra några sådana här kapitel när en av dom kommer titta i deras Klippbok, för vem gillar inte söta bilder på Larry? Am i right girl!?!?

Men har ni något och säga så kommentera och tycker ni boken är lite bra iallefall så får ni gärna rösta också, så hörs vi i nästa kapitel! <3<3<3