Oscars perspektiv
Jag vaknade av att det knackade på dörren. Långsamt öppnade jag ögonen och såg hur dörren försiktigt gled upp. I dörröppningen skymtade jag en vuxen kvinna och ett barn. Jag satte mig upp i sängen och gnuggade mina ögon.
"Det här är ditt nya rum, och din nya rumskompis," sa kvinnan med mjuk röst till pojken i dörröppningen.
Långsamt och försiktigt klev pojken in i rummet och när han kom närmare såg jag att han hade blåmärken på flera ställen.
"Oscar, det här är Linus, ta väl hand om honom, han har inte haft det så lätt," sa kvinnan med en snäll ton.
Kvinnan gick ut och stängde dörren efter sig. Linus klättrade upp i min säng och satte sig i fotänden. Genom mörkret tittade vi på varann.
"Vad har hänt med dig?" frågade jag, nyfiken som småbarn är.
"Mina föräldrar är elaka," sa Linus.
"Kom, du kan få sova bredvid mig," sa jag och flyttade bort min nalle.
Linus tvekade lite men kröp sen fram till mig och la sig bredvid mig.
"Här, du kan få låna den." Jag sträckte fram min nalle till honom. "Han heter Teddy, jag fick honom av min mamma förut."
"Tack," sa Linus och tog emot Teddy. "Jag har aldrig haft en nalle förut."
"Han kan vara vår nalle," föreslog jag och la mig ner igen.
"Jaa.." mumlade Linus och snart sov vi båda två.
Flera timmar senare vaknade vi igen. Vi båda kände oss rätt pigga, trots den sena natten.
Utanför hördes ovanligt mycket ljud och prat och nyfikna som vi blev så gick vi ut för att se vad det var som hände.
Där utanför var hela avdelningens barn samlade. Man verkade dela upp de på något sätt, men jag kunde inte komma på vilket. Jag och min nya kompis Linus blev i alla fall separerade, indelade i två olika grupper. Rädslan att min enda vän skulle behöva lämna mig nu tog över och jag fick nästan panik.
"Ni i den här gruppen," sa en kvinna och pekade åt mitt håll. "ni är de äldsta här och ni är också de som är tillräckligt gamla att börja skolan nu. Från och med nästa vecka ska ni gå i skolan."
Min panik släppte. De hade bara sett över vilka som skulle börja skolan och inte.
"Juste! Jag glömde nästan.." utropade kvinnan och alla stannade upp igen. "Ni som börjar skolan ska få flytta till nya rum, närmare skollokalerna."
Alla fortsatte tillbaka till sina rum. Så jag skulle bli separerad från Linus i alla fall? tänkte jag och kände hur ledsen jag blev.
Kvinnan som hade gett oss informationen var samma kvinna som hade presenterat Linus för mig, och nu skulle vi slitas ifrån varandra om bara en vecka, om de inte ville att vi skulle flytta nu på en gång förstås..
Tårarna vällde upp innanför ögonlocken. Nu när jag äntligen fått en vän så tar de det ifrån mig.
Kvinnan fick syn på mig. Hon gick fram till mig och Linus, som för övrig såg rätt förvirrad ut. Nu, i ljuset av lamporna i korridoren, så kunde jag se att hon hade en namnbricka fastsatt på sin tröja.
När jag fortfarande var kvar på mars, när allt fortfarande var lugnt och stillsamt hemma, så hade mamma och pappa lärt mig att läsa lite. Så jag försökte utnyttja det nu och gav mig på kvinnans namn.
A-L-E-X läste jag. Alex? Är inte det ett killnamn? Är hon en han?
Nu var inte bara Linus förvirrad, nu var jag också det.
"Hej killar, jag vet att det här blev väldigt fel nu, att presentera er för varann när ni så snart skulle behöva skiljas åt igen. Förlåt, jag tänkte inte på det alls.." sa Alex och hoppades att vi skulle förstå.
Linus såg fortfarande lika förvirrad ut och mina tankar var helt på annat håll.
En tjej som heter Alex?
--------------------------
Förlåt för sen uppdatering, jag själv har haft tankarna på annat håll och har kämpat väldigt mycket de senaste dagarna för att få kapitlet färdigt för publicering.
Lite längre kapitel än det förra också, hoppas att det inte är alltför dåligt ;3
VOCÊ ESTÁ LENDO
Tillbaka till Mars
Ficção Científica"Kommer de att hinna?" Undrar Oscar när han ser sina föräldrar från fönstret. Längst fram i kön nu. Motorerna startar. Tre barn. En föräldralös, en med taskig uppväxt, en som har allt de två andra saknar, och en förbjuden kärlek.
