Smile Beautiful

Förlåt mig

Jag gjorde det igen, efter 3 veckors uppehåll kunde jag inte hålla mig längre. Paniken låg bakom hörnet, känslan att inte vara värd nog låg där, att vara ett andra handsval var äckligt. Jag mådde fruktansvärt, gör de fortfarande.
Ett drag
Två drag
Allt fler prydde min underarm, kände stinget av smärta i de jag gjort först. Kände blodet sakta pumpa upp ur min arm. Tårarna som aldrig ville sluta falla.

Snabbt slänger jag bort det vassa föremål som skapat detta med min tillåtelse, ställer mig upp på skakiga ben och tvättar rent armen, försöker få bort allt blod. Tar upp armen för att med ett leende kolla på såren med en förundrad blick. Att dessa sår senare blir till ärr bryr jag mig inte om i nuläget, känner bara hur den psykiska smärtan försvinner en stund. Kollar mig i spegeln. Ser de röda, svullna ögonen, lätt rosiga kinder som är stela av alla tårar. Böjer mig ned för att tvätta bort det. Ser mig själv igen, äcklad av synen. Lägger på ett fake leende innan jag låser upp och går ut.