Mitt liv som Destiny Scott (Svenska)

Kapitel 1.

Just nu sitter jag på ett plan till på väg till min "mamma" och min "bror". Varför jag gör ett "" när jag säger mamma och bror? Jo, för att dem två lämnade mig för 10 år sedan och har inte ens försökt ta kontakten med mig.

Jag är på väg till dem för att mitt freak till pappa misshandlar mig. Jag börjar från början. Sedan min "mamma" lämnade oss har min pappa förändras. Han börja bli mer grovare och brydde sig om mig mindre. Första gången han slog mig tänkte jag "Han gör det bara för att han saknar mamma. Han är bara deprimerad och det kommer gå över" Men han slog mig bara mer och mer. Ibland var han inte hemma på flera dagar och när han kom tillbaka låste han in mig i källaren i timmar. Men det värsta han har gjort är att sikta en kniv på mig. Det gjorde så ont och jag har kvar ärren från den dagen. 

Det var då jag gav upp. Jag tänkte att det skulle vara bättre att bo i en fosterfamilj än att stanna kvar där. Så jag anmälde honom. När polisen kom fram till mig och skulle bäretta vilka som jag skulle bo hos blev jag besviken. Hos min "mamma".

Och det mina vänner är därför jag just nu sitter i ett flygplan på väg mot ett helt främmande stad med nya människor.

(Framme i Miami)

Jag hoppade ut ur planet och tog mitt bagage.

Jag kollade runt och såg många skyltar med olika nam och efternamn på. Det skulle vara omöjligt att hitt min skylt. Så jag gjorde det all skulle göra. Ställde mig upp på en stol och spanade. Tills jag såg en medel åldrig kvinna med brunt hår som höll en skyllt med namne "Destiny Scott". Mamma... Jag vet inte varför men jag fylldes av glädje. 

Jag trängde förbi alla människor och sprang fram till henne. "Mamma", nästan viskade jag fram. "Guman",sa hon medan hon sprang fram till mig och gav mig en stor kram. Åh så här älskad har jag inte känt mig på länge.

"Jag har saknat dig så mycket.", sa hon. Jag ville svara tillbaks men jag kan inte. Jag måste först höra vad hon har att säga till sitt försvar. "Oj du är säkert väldigt trött. Kom så kör vi hem." sa hon. Jag nickade och vi gick ut ur flygplatsen och till en skit snygg Jeep. Är dem rika eller vad?

Jag hoppa in i bilen och somnade direkt.

.....

Jag öppna ögonen. "Godmorgon sömntuta. Kolla." sa "mamma". Jag kolla ut genom fönstret och ser ett skit stort hus. På uppfarten står det minst 5 killar utan tröjor och grillar. Jag gissar på att en av dem är min bror. Så vart är du Chaz? Det var längesedan jag såg honom sist. När mamma ska parkera kollar alla killar upp mot bilen. Nej, tänk så kollar dem på mig. Jag kanske inte har sagt något men jag hatar uppmärksamhet. Även om jag kan vara rätt kaxig. 

När bilen stannar hoppar mamma av direkt och tar ut mina bagage. Innan hon går in öppnar hon bil dörren och säger "kommer du?" Det ända jag gör är att le och nicka. "Aa snart." Hon ler och stänger dörren. Jag kollar på killarna igen och bestämmer mig för att gå ut.

Alla blickar vänds mot mig. Jag kollar ner i marken och planerar på att gå in. Då kommer jag på att det är en ny stad vilket innebär ny schahs till vänner. Och plus jag vill gärna träffa min bror Chaz.

Jag tar ett djupt andetag och ler för mig själv, vänder mig om och går mot dem. Wow dem alla är sjukt snygga. "Hej, jag är Destiny Scott. Eh vem av er är Chaz." frågar jag och kollar på dem chockade killarna. Pft, vad är det med dem. När en av killarna säger "Han är inna i huset." Aha. "Okej men ni är?...."sa jag och kollade på den första kilen. " Ryan" sa en. "Kevin" "Alex" "William", sa dem. Jag kollade på den sista personen. Vänta vänta. Jag känner igen honom. "Jag känner igen dig." sa jag. Jag blev bara tvungen att säga det. Han log eller flina. Pft själv upptagen. "Du heter väl...... Dustin? Ja Dustin var det va?" sa jag säkert. Hans flin byts snabbt ut av ett pokerface. "hahahah"skrattar alla tillsammans. "Nej jag heter Justin. Justin Bieber." sa han nu mycket stolt. Don't ask because I don't know why?                                                                                                                                                                                            

"Nä,det känner jag inte igen. Men vi ses." sa jag vände mig om. Men krockade in i någon. "Chaz!" sa jag och hoppade på honom. "Des!" 

Vi kramades skrattade tillsammans men sedan blev jag trött och gick in i huset för att leta efter "mamma". När jag hittade henne frågade jag om vart mitt rum är. "Följ med jag ska visa dig." svar hon snällt. Hon gick upp för trappan och gick till dörren längs in. "Hoppas du gillar det sa hon och öppnade dörren." Ett ord Wow. en vägg grå och resten vit, en kunglig säng, en Tv hägnades på väggen, många bilder på den gråa väggen, en fluffig matta och ett stort skriv bord. "Wow tack det är jätte fint. Hur långt tid tog det för er och fixa det här?" fråga jag. Hon skratta lätt. "Det här rummet har alltid funnits här för dig." sa hon. Jag kände hur hjärtat sjuk där. Det hon sa var jätte snällt men varför he ett rum till mig om hon inte har kontaktat mig på ch 9-10 år? Det går inte ihop?

"Eh jag är trött. Jag ska sova" var mitt svar. Hon log snett mot mig. "Okej. Du har skola imorgon. Du börjar 8:10 Du åker med Chaz." var det sista hon sa innan hon gav mig en puss på kinden och lämnade rummet.

När jag bytte om till min enda pyjamas kollade jag igenom rummet en gång till. Och märkte att jag hade två till dörrar i mitt rum. Jag gick fram till ena dörren tryckte ner ena hand taget och öppnade. Något inom mig hoppades på att det skulle vara något spännande i och det var det. Jag hade en egen TOA! Haha I'm so fancy. En seriöst alltså inte dela en toa som jag gjorde med pappa förut. Ew äckligt det fanns alltid spy fläckar och det luktade alltid. Han spolade inte efter sig.

Aja jag gick fram till den andra dörren och öppnade. OMG en WIC. Ett helt rum för mina kläder. Plus att den var full med kläder. Nya fina frächa kläder.

Jag får kolla in resten av huset imorgon.

Jag la mig skönt i min säng. Något jag tänkte på var han den där Dustin, Justin. Bore jag känna igen honom? Och skolan imorgon kommer det gå bra?

Det här kommer att bli ett lång liv.

...

Hej! Första kapitlet. 

Sorry, om jag hade många stav fel och om det var tråkigt men det blir mer action längre fram i boken.

Ok ses i nästa kapitel.

Love Peace Eat Meat <3