Mitt liv som Destiny Scott (Svenska)

Kapitel 3

Justin's P.O.V

"Jag måste gå till rektorns kontor en snabbis. Justin, Chanel ni två kan dela in lagen. Vi ska köra fotboll"sa Erik vår idrottslärare innan han gick iväg. "Jag börjar! Chaz!"sa Chanel bestämt. Jag kollade runt och tänkte välja Ryan innan jag såg Destiny i längst bak bland alla elever. "Destiny!"nästan skrek jag. Chanel suckade och blängde på mig. "Ryan!" "William!" och så håll vi på.

Destiny's P.O.V

Fotboll! Av alla sporter i världen valde han fotboll! Som om han vet att det var det jag inte ville göra som allra mest 

Missuppfatta mig inte jag älskar att spela fotboll och är faktist skit grym på det. Jag brukade alltid spela det med min gamla bästis. Det är bara det att jag hatar att få uppmärksamhet. Och om jag gör fel kommer alla på peka det. 

10 minuter hade gått och jag hade inte försökt att ens röra bollen. Chanel hakat på mig hela tiden och sagt fula ord. "Ta bollen Destiny!"hörde jag någon skrika. Jag vakna upp ur mina tankar och såg bollen komma mot mig. Jag bara kollade på bollen vid mina fötter. Nu har jag chansen att gå över mina rädslor.

Chanel sprang mot mig och tog bollen från mina fötter. "Du är mer värdelös en vad man tror." Okej! That was it!. Hon har nått min gräns. Jag sprang till henne, tog bollen ur hennes fötter och dribblade igenom motståndar laget. 

Jag var nästan vid målet men då kom Chaz. Jag kollade på honom han kollade på mig. "Des!"det var Justin som stod bakom Chaz precis vid målet. Jag passade bollen mot Justin och han sköt mål. Yes! "Ja!!"skrek alla i mitt lag. Justin sprang mot mig och gav mig en bamse kram. Jag vände mig om och såg hur Chanel fnös vände sig om och gick.

Det hade tidigare stot 3-1 till det andra laget. Men jag och Justin hade vänd på allt. Nu stod det 4-3 till oss.

...

Jag stod med min bricka med soppa på och kollade över alla bord. Vart ska jag sitta? 

"Här! Des!"jag kollade mot personen som skrek mitt namn. Det var Ryan och gänget som satt vid ett bord. Jag log och gick mot bordet. "Åh, jag visste att ni saknade mig"sa jag på skämt. Vilket dem fattade eftersom att dem alla skrattade. Vi prata om allt mellan himmel och jord, tills jag kände att jag blev blöt. Jag ställde mig hastig upp och vände mig om. Och där stod..... Vänta. Ni kan väll gissa vem som stod där. Ja, ni hade säkert rätt. För där stod Chanel och hennes kompisar och skratta. "OBS" Igen! Hon nåde min gräns igen. Hur kan man lyckas att nå en persons gräns typ 2, 3 gånger om dagen?! Payback! Jag tog min bricka med soppa och kastade den så att den kom på hår, ansikte och kläder.  Hon sluta genast med att skratta och kollade ursinnigt på mig. "OH NO. YOU DID NOT!"skrek hon på mig. Del lät som om hon skulle gråta. Okej det fick mig att känna mig en aning bättre. "OH YES I DID!"skrek jag tillbaks. Vi  bokstavligen stod i matsalen och skrek på varandra och alla kollade på oss...... vänta alla kollar på oss. Nej! Alla kollar på oss. Jag vände mig om och mötte allas blickar . Hela matsalen satt och kollade roat på oss. Åh nej. Jag suckade och sprang sedan iväg mot mitt skåp. 

Lutade mig mot skåpen och suckade. Längst bort i korridoren stod en kille och kollade på mig. Det var samma kille som stod och kollade på mig förut. Varför känner jag igen honom? Ska jag gå fram till honom? "Destiny!" Jag vände mig om och såg Justin springa mot mig. "Är du okej?" frågade han. Jag nickade. Jag var inte så fokuserad på Justin. Istället kollade jag på killen i korridoren. "Chanel är e......" "Vem är han?"avbröt jag honom och nickade mot killen i korridoren. Justin kollade ditt. Han stelnade och blev helt spänd. Som om han var arg. "Ingen... han heter Kelvin" svara han tillsist. Kelvin. Kelvin. Jag känner igen det namnet. Fast jag har känt rätt många Kelvins genomtiderna. Jag måste se honom på nära håll för att komma ihåg. "ledsen Justin. Jag mår inte bra jag går hem."sa jag och log mot honom. "Okej, ska jag skjusa dig?"sa han och log. "Ja tack"sa jag och vi gick mot parkeringen,

Kelvin's P.O.V

Jag känner igen henne! Jag gör det! Jag har träffat henne innan!

Jag kan inte sluta tänka på henne. Jag har tänkt på henne hela dagen. 

Någon springer in i korridoren. Det är hon. Jag kan inte sluta kolla på henne. Och jag tror faktist att hon inte kan sluta kolla på mig med. Jag menar kolla på mig. Jag är ett Kap.  Jag skulle precis gå fram till henne men då kom Justin. Åh jag hatar honom av djupet av mitt hjärta. Jag hatar, hatar, hatar honom verkligen.

Men då plötsligt kollar dem båda på mig. Justin har bara ilska i ögonen. Medans hon bara hade nyfikenhet. Sedan går de ut ur skolan. Vi kollade på enda tills vi inte såg varandra 

...

Hej!

Jag känner att ni kanske har idéer på vad som kan hända näst? Ni kanska vill vara delaktiga i denna berättelse?

Jag har tänkt på att det ska komma typ 2-4 nya personer i den här boken. Och jag undrade om ni vill vara någon av dem? Allt ni behöver gör är att beskriva er själva i  kommentarerna. Det ända jag kanske  ändrar är åldern. Vi får se sendan hur jag väljer person.

Vi ses i nästa kapitel.

Love Peace Eat Meat<3